Fackens bedömning av löneutrymmet, 3,5 procent, betecknar Teknikföretagens (tidigare Verkstadsindustrierna) förhandlingschef Karl-Olof Stenqvist som märklig i förhållande till konkurrentländer som Tyskland. Inte heller delar han fackens uppfattning att löneutrymmet endast handlar om det som kan avtalas i avtalsrörelsen.
- Alla lönekostnader måste beaktas, arbetsgivarnas ansvar för den tredje sjuklöneveckan, kollektivavtalade försäkringar som ITP, skatteförändringar och arbetsmarknadsavgifter. Alla pengar är lika dyra. Om det är ett politiskt beslut eller ett ingånget avtal spelar ingen roll.
Reallöneökningar är möjliga om inflationen sjunker. Men med en låg efterfrågan på tjänstemän blir 3,5 procent än mer orealistiskt menar Karl-Olof Stenqvist.
- Risken är att de svagaste företagen slås ut, det blir svårt att upprätthålla sysselsättningen, säger Stenqvist som anser att konjunkturläget talar för en lätt avtalsrörelse där facken hålls tillbaka. Samtidigt befarar han att nivåerna i Kommunals nya avtal försvårar ett nytt Industriavtal.
Sifs prioritering att undanröja osakliga löneskillnader och lyfta kvinnornas löner genom speciella potter eller lönerevisioner vinner inget gehör.
- Det måste lösas på företagsnivå. Det finns en pott till hela företaget, Sif har en roll i det läget. Vid fördelningen finns det principer för att kvinnor och män ska behandlas lika.
Att arbetsmarknaden är könssegregerad och att stora grupper kvinnor arbetar i yrken med lägre löner bemöter Stenqvist med att olika arbetsuppgifter har olika lönetraditioner.
- Det är en utbildningsfråga och en marknadsfråga, det beror på vad man väljer för utbildning.
Fackens krav på arbetstidsförkortning möter ingen förståelse.
- Vi har kommit ned i kortare arbetstid, det finns inget skäl att korta den ytterligare. I stället handlar det om att utnyttja kapaciteten bättre, att flytta arbetstiden efter kundernas behov. Att köpa flexibilitet mot kortare arbetstid.

CHRISTINA SWAHN