Logo
Sök
Arkiv

Kvinnorna i ekonomiskt underläge

Fler kvinnor än män arbetar deltid, kvinnor tar ut fler föräldradagar och är oftare hemma med sjukt barn. Hemarbetet utförs till största delen av kvinnor. Resultatet blir att en stor del av det arbete som kvinnor utför är obetalt, vilket minskar tiden för betalt arbete. Något som ger lägre sjukpenning, a-kassa och slutligen lägre pension.
Publicerad
De ekonomiska ojämlikheterna mellan kvinnor och män tydliggörs i regeringens budgetproposition.
67 procent av kvinnorna arbetar heltid medan 90 procent av männen gör det.
Hälften av kvinnorna arbetar i offentlig sektor, hälften i privat. Av männen arbetar 80 procent i privat sektor och knappt 20 offentlig. Kvinnor arbetar ofta inom lägre betalda yrken och har lägre befattningar. Konsekvensen blir att kvinnor i genomsnitt tjänar 92 procent av vad männen gör.
Även om kvinnorna jämfört med för tio år sedan minskat sitt obetalda arbete med 40 minuter per dag och männen minskat sitt förvärvsarbete med 20 minuter per dag är det kvinnorna som står för merparten av hushållsarbetet. Männen däremot lagar och fixar hemma.
Kvinnorna gör de flesta inköpen, tar hand om äldre släktingar och barn. De tar ut 83 procent av föräldrapenningen, männen 17.
Sjukdom drabbar kvinnorna hårdare, 63 procent av sjukpenningdagarna tas ut av kvinnor, 37 av män. Flest sjukdagar har ensamstående mödrar med barn under 17 år. Förtidspensionärerna är också fler bland kvinnorna, 59 procent.
Att ha ett privat pensionssparande är vanligast bland sammanboende kvinnor med barn. Minst sparar ensamstående mödrar.
Kvinnorna är alltså mest beroende av välfärdssystemen och dessa stärker också deras ekonomiska ställning i förhållande till männen. Det gör också att kvinnorna, och framför allt ensamstående mödrar, är mer känsliga för förändringar i systemen, till exempel sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. Därför slås det fast att det är viktigt att analysera hur förändringar av socialförsäkringar och skatter berör ekonomin för både kvinnor och män.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även