Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Avtal om bonuspengar på Volvo Lastvagnar

Publicerad

Avtal om bonuspengar på Volvo Lastvagnar

Ett bonussystem kan ge tjänstemännen på Volvo Lastvagnar och andra bolag mera pengar än löneavtalet. Bonusen knyts till resultatet och ger upp till sex procent av månadslönen i extra påslag.

Överenskommelsen är treårig och gäller nära 6 000 tjänstemän, varav cirka 3 500 sifare, på Volvo Lastvagnar, IT, Buss, Penta och Transport. Förhandlingar pågår oktober månad ut med SIF och CF om villkoren för bonuspengarna.
Det rör sig om ett slags produktivitetsbonus som faller ut, om företaget uppnår en viss avkastning på det egna kapitalet.
Lastvagnar, med omkring 1 000 sifare, har i år ett avkastningskrav på 27 procent. Bonusen börjar betalas ut vid 25 procent och når sin maxnivå vid 33 procent. Enligt Göteborgs-Posten visar preliminära beräkningar inom Lastvagnar att bonusen för första halvåret 1998 blir runt tre procent av månadslönen.
Räknat på en månadslön på 17 000 kronor ger det cirka 500 kronor extra. Det kan jämföras med verkstadsavtalets individgaranti på 275 kronor eller drygt 300 kronor per månad motsvarande 1,8 procents höjning som Volvo erbjöd "normalpresterande" tjänstemän i de lokala löneförhandlingarna.
Årets avtalsförhandlingar på Lastvagnar med flera bolag strandade både lokalt och centralt. SIF lämnade förhandlingarna i protest. Enligt Inga-Lill Gustafsson, sektionsordförande på Volvo Lastvagnar, har många tjänstemän inte fått mer än just 1,8 procent. Därför välkomnar hon bonusen.
Det gör också Ronny Olaisson, ordförande för alla 3 500 SIF-medlemmarna:
– Vi hade varit ännu gladare om företaget lagt ut ordentliga kontanta månadslöner. Det är dom folk handlar för. Bonusen ska inte blandas ihop med lönen. Det är inga pengar man kan räkna med. Det kan lika gärna bli noll som sex procent.
Bonusen ska betalas ut två gånger om året, i november och maj, lagom till julhandeln respektive sommarsemestern. På Volvo Personvagnar med 2 400 medlemmar diskuteras inte något bonussystem. Där pågår fortfarande den löneöversyn som är en del av årets avtal.

BJÖRN ÖIJER© SIF-tidningen 1998

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.