Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facket vill inte liberalisera vapenexporten

Kockums vd Martin Hagbyhn anser att det regelverk som omgärdar svensk vapenexport är ett hinder för försvarsindustrins överlevnad och konkurrenskraft. Fackliga företrädare från Sif och Metall delar inte den uppfattningen.
Publicerad
20 000 personer jobbar i dag i svensk försvarsindustri. För 25 år sen var de dubbelt så många. Branschen har tagit sig igenom en tuff omställning, och bara två av åtta bolag ägs till hundra procent av svenska intressen. Det är Ericsson och Volvo Aero. Kockums har numera tyska ägare, Bofors Defence amerikanska och Hägglunds har brittiska ägare.
På en konferens i dag om försvarsindustrins framtid, arrangerad av Sif och Metall, efterlyste Kockums vd Martin Hagbyhn tydliga och långsiktiga riktlinjer från regeringen vad gäller försvarets upphandling.
- Delar av svensk försvarsindustri har sålts ut för att skapa kostnadseffektivitet. Men regelverket är kvar, något som har aktualiserats i samband med kriget i Irak.
Martin Hagbyhn syftade på debatten om inte Sverige borde stoppa vapenexporten till USA och Storbritannien så länge krigshandlingarna pågår. På en fråga om han skulle vilja lyfta av hela regelverket kring vapenexporten svarade Hagbyhn:
- Det skulle jag gärna vilja. Det kommer dock inte att ske. De som har fråntagit oss vissa befogenheter har också ett ansvar. Får vi inte full frihet kan vi inte heller agera fritt på marknaden.
De båda fackliga representanterna i panelen delade inte Martin Hagbyhns syn på exportreglerna.
- Regelverket ska vi ha kvar. Det är väldigt bra för vår långsiktiga verksamhet. Lösningen ligger inte i att börja exportera även till instabila länder, sa Conny Holm, metallklubbens ordförande på Saab Avionics.
- Vi behöver inte ändringar i regelverket, däremot ett mera aktivt exportstöd till de tillåtna marknaderna, menade Thomas Dahlin, ordförande i Sifklubben på Bofors Defence.

BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.