En sån kvinna är Ebba Lindsö som tar över ledningen av Svenskt Näringsliv efter Göran Tunhammar och får 295 000 i månadslön, nästan i klass med näringslivets höjdare.
Det enstaka kvinnor kan göra eller tillåts göra i ett patriarkaliskt samhälle lyser vackert på symbolismens himmel. Men när kollektivet kvinnor kräver sin rätt - till en lön som motsvarar deras arbete - då kärvar det fortfarande. Kommunals kampanj för minst 5,5 procent mer möts med grymtningar från andra fackförbund, som kritiserar kommunalarna för att spräcka samordningen och hänvisar till sina egna lågavlönade grupper. Ingen är beredd att stå tillbaka.
Inom Sif tjänar över hälften av kvinnorna under 25 000 kr/mån mot bara var femte manlig medlem. De heltidsarbetande kvinnornas snittlön är 21 446 kr, vilket är nästan 5 000 kr under männens snitt. Av den skillnaden kan 2 175 kronor inte förklaras med olika utbildning, ålder och arbetsuppgifter. Den osakliga löneskillnaden mellan könen har ökat med 22 procent på ett år.
Sveket mot kvinnorna har skett samtidigt som förbundets centrala avtal med arbetsgivarna slår fast att osakliga löneskillnader ska elimineras före eller i samband med förhandlingarna.
Aftonbladet har i artikelserien "100 procent" visat att endast i ett fåtal yrken har kvinnor och män lika lön för likvärdigt arbete. Det gäller svetsare och plåtslagare, psykologer och grundskolelärare och några till. Annars pendlar kvinnolönerna mellan 75 och 99 procent av männens. Största lönegapet finns bland vd:ar, ekonomer och säljare.
Sifs kvinnliga medlemmar tjänade som mest 95,2 procent av männens snittlöner. Det var i mitten på 70-talet och ett resultat av satsningen på särskilda kvinnopotter i avtalsrörelsen. Förra året var kvinnornas lön nere på 91,2 procent.
Förbundsstyrelsen har haft en vägledande diskussion om vad man ska göra åt de osakliga löneskillnaderna i 2004 års avtalsrörelse. Enigheten var total om att skillnaderna måste utplånas -punkt slut! - och flera i styrelsen menade att ett lyft för kvinnorna måste ske på männens bekostnad. Satsar man på en grupp får andra stå tillbaka.
Fram till 14 maj kan medlemmarna fylla i en avtalsenkät på www.sif.se. Gör det! Det är dina åsikter som sen ska formas till förbundets avtalskrav. Håller du med om att kvinnolönerna måste rättställas? Även om du som är man måste hålla igen dina lönekrav?
Lågavlönade manliga medlemmar kommer knappast att avstå från sin del. De flesta män borde kunna bidra med den del av höjningen som återstår, när reallönen är säkrad. Sif har inte fler än 38 procent kvinnliga medlemmar, varför uppoffringen inte behöver bli så stor. Om arbetsgivarna låter löneglidningen, som brukar gynna männen, i stället reserveras för kvinnosatsningar blir "offret" ännu lättare.
Fackliga tidningskollegan Dagens Arbete har visat att var och en av industrins 50 högst avlönade vd:ar tjänar i snitt lika mycket som 26 industriarbetare eller 19 tjänstemän. Dessa orimliga villkor avslöjar att det finns pengar att tvätta bort skamfläcken osakliga löneskillnader mellan könen med utan att löntagargrupper behöver ställas mot varandra.
BJÖRN ÖIJER
Det enstaka kvinnor kan göra eller tillåts göra i ett patriarkaliskt samhälle lyser vackert på symbolismens himmel. Men när kollektivet kvinnor kräver sin rätt - till en lön som motsvarar deras arbete - då kärvar det fortfarande. Kommunals kampanj för minst 5,5 procent mer möts med grymtningar från andra fackförbund, som kritiserar kommunalarna för att spräcka samordningen och hänvisar till sina egna lågavlönade grupper. Ingen är beredd att stå tillbaka.
Inom Sif tjänar över hälften av kvinnorna under 25 000 kr/mån mot bara var femte manlig medlem. De heltidsarbetande kvinnornas snittlön är 21 446 kr, vilket är nästan 5 000 kr under männens snitt. Av den skillnaden kan 2 175 kronor inte förklaras med olika utbildning, ålder och arbetsuppgifter. Den osakliga löneskillnaden mellan könen har ökat med 22 procent på ett år.
Sveket mot kvinnorna har skett samtidigt som förbundets centrala avtal med arbetsgivarna slår fast att osakliga löneskillnader ska elimineras före eller i samband med förhandlingarna.
Aftonbladet har i artikelserien "100 procent" visat att endast i ett fåtal yrken har kvinnor och män lika lön för likvärdigt arbete. Det gäller svetsare och plåtslagare, psykologer och grundskolelärare och några till. Annars pendlar kvinnolönerna mellan 75 och 99 procent av männens. Största lönegapet finns bland vd:ar, ekonomer och säljare.
Sifs kvinnliga medlemmar tjänade som mest 95,2 procent av männens snittlöner. Det var i mitten på 70-talet och ett resultat av satsningen på särskilda kvinnopotter i avtalsrörelsen. Förra året var kvinnornas lön nere på 91,2 procent.
Förbundsstyrelsen har haft en vägledande diskussion om vad man ska göra åt de osakliga löneskillnaderna i 2004 års avtalsrörelse. Enigheten var total om att skillnaderna måste utplånas -punkt slut! - och flera i styrelsen menade att ett lyft för kvinnorna måste ske på männens bekostnad. Satsar man på en grupp får andra stå tillbaka.
Fram till 14 maj kan medlemmarna fylla i en avtalsenkät på www.sif.se. Gör det! Det är dina åsikter som sen ska formas till förbundets avtalskrav. Håller du med om att kvinnolönerna måste rättställas? Även om du som är man måste hålla igen dina lönekrav?
Lågavlönade manliga medlemmar kommer knappast att avstå från sin del. De flesta män borde kunna bidra med den del av höjningen som återstår, när reallönen är säkrad. Sif har inte fler än 38 procent kvinnliga medlemmar, varför uppoffringen inte behöver bli så stor. Om arbetsgivarna låter löneglidningen, som brukar gynna männen, i stället reserveras för kvinnosatsningar blir "offret" ännu lättare.
Fackliga tidningskollegan Dagens Arbete har visat att var och en av industrins 50 högst avlönade vd:ar tjänar i snitt lika mycket som 26 industriarbetare eller 19 tjänstemän. Dessa orimliga villkor avslöjar att det finns pengar att tvätta bort skamfläcken osakliga löneskillnader mellan könen med utan att löntagargrupper behöver ställas mot varandra.
BJÖRN ÖIJER
