Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

30 nya ombudsmän föreslås stärka Sif

Genom att centralisera ekonomi och medlemsregister hoppas Sif kunna frigöra personal för andra uppgifter. Trycket från medlemmarna ökar när det gäller förhandlingar och tjänster av mer individuell karaktär.
Publicerad
Två interna utredningar har på uppdrag av förbundsstyrelsen tittat på hur förbundets verksamhet skulle kunna organiseras för att undvika dubbelarbete och få ut så mycket som möjligt av de samlade resurserna.

120 anställda av totalt ca 500 jobbar med administrativa uppgifter kopplade till medlemsregister och ekonomi samt Sifs a-kassa. Om a-kasseärendena koncentrerades till förbundskansliet i Stockholm och ett antal regioner och övriga uppgifter centraliserades till kansliet, skulle 25-30 tjänster kunna frigöras för ombudsmannauppgifter, efter omskolning. Det är enligt vad Siftidningen erfar innebörden av Urven 2, som den senaste utredningen kallas.

Sifs regionchef i Norrbotten, Christer Ejderberg, har ingått i utredningen. Han vill varken bekräfta eller förneka tidningens uppgifter men säger:

- Utredningens förslag är viktiga för att Sif ska kunna möta sina framtida uppgifter. Mer folk behövs till kvalificerad medlemsservice.

Många Sifanställda har det senaste året haft en mycket tung arbetsbörda som en följd av uppsägningarna inom bl a telekomsektorn. Sjukskrivningarna har ökat bland personalen. Allt fler medlemmar tar fackets tjänster i anspråk. Samtidigt finns ett gammalt beslut att minska antalet tjänster på förbundskansliet.

Urven 2 lägger inga förslag om geografisk indelning av förbundets regionala verksamhet. Dess föregångare, Urven 1, skissade på färre regionala avdelningar och förordade på sikt en minskning från nuvarande 22 till ca 10. Genom frivilliga och lokala initiativ har redan flera regioner gått samman. Det färskaste exemplet är de tre Smålandsavdelningarna Växjö, Jönköping och Östra Småland (Oskarshamn), vilka fungerar som en avdelning med tre regionala kontor sedan juni.

Urven 2 sänds ut till förbundsstyrelsen och ordförandena i Sifs avdelningar i slutet av juli, därefter till cheferna. Styrelsen fattar i augusti ett beslut om inriktningen. Under september ska utredningen sedan ut på remiss i förbundet. Parallellt sker överläggningar med de anställdas fackliga representanter.

Björn Öijer


Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.