En drivande klubb. I flera branscher är det avgörande för om medlemmarna ska få någon arbetstidsförkortning och kompetensutveckling.
På verkstadsområdet är arbetstidsförkortningen garanterad. Men för skogsindustrin krävs det lokala överenskommelser. I annat fall får medlemmarna ut förkortningen i pengar.
- SIF vill att klubbarna i första hand ska träffa avtal om arbetstidsförkortning, men vi kan inte tvinga någon. Och vill inte arbetsgivaren ha en förkortning kan de sätta stopp för den, säger Jimmy Söndergaard på SIF.
På liknande vis är det med kompetensutveckling inom flera branscher. Det är parternas mening att företagens utvecklingsplaner måste brytas ner till individuella utvecklingsplaner, heter det i avtalen med Svets och Stål- och Metall.
- Det här är ett verktyg för klubbarna. Men är det någon part som vill obstruera så kanske det inte blir några individuella utvecklingsplaner, säger Jimmy Söndergaard.
Inom verkstadsindustrin ska alla som begär få en individuell utvecklingsplan. Hur det ska gå till i praktiken är oklart.
- Om endera parten begär ska man förhandla om formerna, då kan man ta upp på vilket sätt individen ska begära den här utvecklingsplanen. Det skulle vara lite orationellt om alla medlemmar springer in till chefen, säger Kjell Hallberg på SIF.
- Nu har klubbarna fått ett instrument för att komma någonstans, då gäller det att utnyttja det.
Fakta om avtalen:
Arbetstidsförkortning: SIF krävde 15 timmar/år.
I verkstadsavtalet, liksom i stål- och gruvindustrin blev arbetsförkortningen 8 timmar eller 1 dag/ år. Skogsindustrin fick något mer, 9 timmar per år. Medlemmarna i verkstadsindustrin är de enda som är garanterade arbetstidsförkortning. I övriga branscher krävs lokala överenskommelser. För anställda inom skogsindustrin höjs annars månadslönen. Inom stål- och gruvindustrin kan klubben sluta avtal om antingen arbetstidsförkortning eller att pengar tillförs den lokala potten. I annat fall är det upptill varje medlem att välja mellan förkortning i tid, pension eller pengar. I samtliga fall handlar det om 0,5 procent av lönesumman per år.
Kompetensutveckling: SIF krävde minst en veckas kompetensutveckling per år och individuell utvecklingsplan för alla.
I inget av avtalen finns några dagar garanterade. Inom skogsindustrin ska alla få individuella utvecklingsplaner. Utveckling som ger ökad kompetens ska ge högre lön. Inom verkstadsindustrin och gruvindustrin ska de som begär få egna planer. För stål- och metall, och svets är parterna eniga om att individuella planer ska skapas.
NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2001