Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Dags att ta tag i anställdas psykiska hälsa

Friskvårdsbidrag och hälsokontroller i all ära. Nu är det dags för hälsoprojekt som stärker den psykiska hälsan, skriver Tina Persson.
Publicerad
Ett gym fullt med vikter
Många utnyttjar inte sitt friskvårdsbidrag. Det vore klokare att göra en hälsosatsning som fokuserar på den psykiska hälsan, skriver Tina Persson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Många företag erbjuder friskvårdsbidrag, friskvårdstimme, naturaförmån och hälsokontroller. Många men inte alla företag erbjuder möjligheter som vi borde ta vara på mycket bättre, om jag får utgå från mina erfarenheter. 

Vissa anställda är bra på att ta vara på möjligheterna för att förbättra sin hälsa, men så har vi dem som anser att bidraget är för litet eller svårt att använda. Vi har även dem som skyndar sig att köpa, men sedan glömmer bort att använda sitt gymkort eller medlemskap i en sportklubb. Och ytterligare några som inte får tummen ur alls. 

Min fråga är varför det är så många företag som säger sig erbjuda möjligheter, men som i samma stund inte budgeterar hela beloppet? Jo, svaret är att de vet att inte alla kommer använda bidraget och hur bra är det en skala? 

Det kommer att kosta mer att rehabilitera än att förebygga

Jag tycker det är dags för ett omtag, speciellt nu när så många behöver förebygga sjukskrivning. För om vi räknar efter så kommer det att kosta mer att rehabilitera än att förebygga. En sjukskrivning kostar mycket pengar och kan bli en lång process, som vi skulle kunna undvika om vi började dra i handbromsen redan nu. 

Många  anser att chefen borde göra något kring anställdas hälsa, men även chefen har varit med om precis samma sak som alla andra. Så även hen behöver förebygga, för att inte för egen del hamna i diket. 

Så hur länge ska vi vänta på att någon ska ta ansvaret och komma med en lösning? Eller kan vi ta första steget och börja med ett större eget ansvar redan nu? 

Det är så lätt att skylla på andra, men det är när du inser och förstår att livet är ditt, möjligheterna är dina, men även ansvaret, som du kan börja göra något. Så otroligt enkelt, men det är just detta som gör det otroligt svårt.

 Ett alternativ fungerar inte för alla

Om vi tänker efter är det ofta så att vi fastnar i tankar och känslor och vi kommer inte loss. Istället siktar vi mot det psykiska ohälsodiket.
 
Så vad ska vi göra? Jo, ledningen behöver göra ett omtag och utvärdera det som varit, och därefter ser över hela verksamheten. För det är tillsammans vi kommer att hitta möjligheter, för att samtliga ska få möjligheten att förebygga sin hållbarhet.

Det som kommer att bli tydligt är att verksamheten även behöver gå ner på individnivå, för ett alternativ fungerar inte för alla. Och det kommer att kräva arbete, där ni som verksamhet rekommenderas att ta hjälp. 

Mitt tips för 2024 är att starta ett hälsoprojekt, där ni stärker de mjuka värdena. För det kommer att ge de hårda värdena ett så mycket bättre resultat om några år.  Ett hälsoprojekt, där ni även ser utanför de vanliga ramarna.

Jag tror att vi kan vända skutans riktning redan i år, om alla tar ett eget ansvar. Ett eget ansvar,  där vi tillsammans kan göra skillnad för en mer hållbar hälsa från norr till söder. 

Tina Persson, mental hälsoinspiratör  i Luleå 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas