I dag, tisdag, beslutade SIF:s extrakongress att införa en ny obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för medlemmarna. Försäkringen ska garantera att alla får 80 procent av sin lön vid arbetslöshet.
Synpunkterna på förslaget var många bland de förtroendevalda, men ingen ifrågasatte försäkringen som sådan. Det var i stället finansiering och åldersgränsen på 60 år som skapade mest diskussion. Förbundsstyrelsen ändrade under debatten i sitt förslag, så att medlemmar upp till 62 år omfattas.
Eftersom den övre åldersgränsen höjdes fick förbundsstyrelsen i uppdrag att räkna om premierna. I det tidigare förslaget skulle som mest 37 kronor läggas till medlemsavgiften varje månad.
Dessutom beslutade man att nuvarande SIF-medlemmar får börja sin kvalificeringsperiod redan den 1 juli i år. I det tidigare förslaget skulle försäkringen starta i januari nästa år, med första utbetalning den 1 juli 2003. Förändringen innebär att pengar måste tas från överskottet i konfliktfonden för att täcka ett halvårs förlorade premier.
Efter flera inlägg beslutade kongressen att arbetslöshetsförsäkringen ska gälla lika för den som säger upp sig själv som för den som blir uppsagd.
- I dag är det många som riskerar att sägas upp men som får erbjudande om att gå frivilligt för att det ser bättre ut i pappren. Jag vänder mig mot den förlängda karensen för dem som säger upp sig, sade Liselotte Mellin från SIF i Mellannorrland.
Förbundsstyrelsen menade i sitt förslag att 45 dagars karens med avräkning på de totalt 100 utbetalningsdagarna skulle gälla. Men kongressen ville annorlunda.
I dag ligger 75 procent av SIF:s medlemmar över taket i den vanliga arbetslöshetsförsäkringen. Efter höjningen den 1 juli kommer mer än hälften att göra det. Bara de som kan få ut något av försäkringen ska vara med och betala.
SIF:s arbetslöshetsförsäkring införs delvis som ett politiskt påtryckningsmedel.
- Det är oacceptabelt att en så stor del av våra medlemmar inte får ett fullgott skydd vid arbetslöshet, säger Mari-Ann Krantz. Jag hoppas att regeringen inser att det här inte är någon bra väg att värna det gemensamma välfärdssystemet.
LINDA SVENSSON© siftidningen