Fackförbunden inom industrin, där Unionen ingår, kräver höjda löner med 4,4 procent i den kommande avtalsrörelsen. Men den rekordhöga inflationen och LKAB:s miljardvinster har gjort att bolagets gruvarbetare gått ut och krävt betydligt mer pengar i lönekuvertet. På LKAB i Kiruna och Malmberget röstade medlemmarna nyligen igenom krav på 20 procentiga löneökningar.
Unionenklubbens ordförande, Sakari Alanko, berättar att många tjänstemän på företaget är inne på samma linje som arbetarna.
– Om jag hade frågat mina medlemmar om deras förväntningar så skulle de ställa sig bakom löneökningar på mellan 10 och 20 procent. Många medlemmar är missnöjda med kraven på 4,4 procent, säger han.
Trots LKAB:s stora vinster får personalen sällan mer än vad det centrala avtalet anger, enligt Sakari Alanko.
– Gruvorna går ”all time high” men problemet är att den lokala lönebildningen är obefintlig. Vi får exakt det som står i centrala avtalet – det är både golv och tak.
Vill få till löneökningar lokalt
Gruvfacken fick inget gehör från IF Metall när man framförde sina lönekrav på 20 procent. Att Unionenklubben på LKAB skulle ställa liknande krav till Unionen centralt är inte aktuellt, enligt ordföranden.
– Nej, vi ska försöka få till det lokalt, men samtidigt måste man vara realistisk, säger Sakari Alanko.
Förutom att vara klubbordförande sitter Sakari Alanko även i Unionens delegation för industrin, som är med och förhandlar fram Industriavtalet, det så kallade märket. De dubbla stolarna förpliktigar.
– Ja det är inte alltid så lätt att sitta i en delegation som jag gör ju nu. Jag måste ta hänsyn till hela landet, inte bara gruvorna. Så jag har en förståelse varför facken inom industrin ställt de krav man gjort. Men samtidigt fungerar inte den lokala lönebildningen i landet på det sätt man hade hoppats.
