Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Hennes jobb: Höja kollegornas humör

Hedvig Fredholm är mood manager på produktionsbolaget Alaska Film & tv. Hon har ansvar för att skapa en glad atmosfär på kontoret.
­– Jag försöker hålla humöret på de anställda på topp.
Elisabeth Brising Publicerad
Hedvig Fredholm. Fikabröd
Hedvig Fredholm är mood manager, en tjänst som kräver kreativitet och stresstålighet. Foto: Privat/Shutterstock

Unionenmedlemmen Hedvig Fredholm har jobbat som mood manager från och till i åtta år. Hon är en professionell stämningshöjare som jobbar heltid med att skapa en god atmosfär på arbetsplatsen. En yrkesroll på uppgång nu när många arbetsgivare försöker locka tillbaka sina anställda till kontoret.

Min uppgift är att känna av vad de anställda behöver och göra roliga evenemang. Här ska man bli sedd, omhuldad och tycka det är kul att gå till jobbet, säger Hedvig Fredholm.

Hon arrangerar bolagets alla fester och ordnar dekorationer, fikor och pysseltävlingar inför högtider.

Varje vecka kan personalen önska ett veckans bak.

Vem bakar varje vecka?
Oftast jag - om jag hinner, annars köper jag in från bageri. I går gjorde jag cheesecake, förra veckan var det kärleksmums och innan dess vegansk kokosmousse och cupcakes.

Just nu planerar Hedvig Fredholm för en picknick med lekar och quiz.

Jag tycker det är kul att tänka ut nya lösningar. Vad kan jag göra för att få alla att dra på smilbanden?

Skapar kreativ och mysig miljö

Även i vardagen spelar hon en stor roll för hur kontorsplatsen upplevs.

Jag ser till att det finns färska blommor och att arbetsmiljön är inspirerande. I och med att vi har kreativa yrken vill jag att kontoret ska andas kreativitet. Det kan vara allt från att gå till skogen och leta upp en kvist som jag dekorerar och hänger upp i taket till att sätta upp tavlor.

Hedvig Fredholm har en idélåda där man kan lägga lappar med förslag för kontoret. Hon har ordnat en utställning med alster av personalen och bytardagar av saker och kläder.

Några önskade en sticklingbytarhörna, så då köpte jag ett litet växthus.

Måste man alltid vara i good mood själv?
Jag blir det per automatik för jag har en otroligt tacksam roll. Du är aldrig den jobbiga typen, utan du ska bara få folk att må bra och då får du en massa positiv energi tillbaka.

På Alaska Film & TV är de ett mindre antal fast anställda som samarbetar med ett stort antal frilansare i olika medieproduktioner. När många människor möts på en arbetsplats som inte arbetar ihop annars blir det extra viktigt med en sammanhållande och stämningshöjande funktion, enligt Hedvig Fredholm.

Mood manager ett framtidsyrke

Hon tror att mood manager blir ett vanligare yrke i framtiden.

Fler förstår värdet av att ha en varm och inspirerande företagsmiljö. Vi är så mycket av vårt liv på jobbet, folk vill ha något mer än det vanliga nio till fem, särskilt med klimatet som är i världen nu. Man behöver få värme, bli sedd och skratta.

Hedvig Fredholm
Hedvig Fredholm

När världen är i kris får mood managern förutom att sprida glädje jobba med välgörenhet.

Vi har haft insamlingar av saker till Ukraina och skänkt pengar till Cancerfonden bland annat.  

Hon tycker inte jobbet är stressigt men tror det kan upplevas så för nybörjaren, eftersom man kan få hoppa in som allt i allo och koordinera saker. Hon jämför med att vara projektledare, vilket hon också har jobbat som.

En utmaning är ibland att trolla med den budget man har och att hitta på aktiviteter som passar så många som möjligt, eftersom alla inte gillar allt.

Sjukdomen gav nya perspektiv

För att trivas med yrket ska du vara en social person och kunna småprata med alla, säger Hedvig Fredholm.

Du ska verkligen tycka om att ta hand om folk och se när andra behöver lyftas.

Hon berättar om en tuff period då hon hade cancer för några år sedan. Då förstod hon hur mycket medmänniskors små gester av välvilja betyder.

Jag märkte själv hur stor skillnad det gör med de enkla insatserna som en hand på axeln eller en fråga om hur man mår.

Hedvig Fredholm, 38 år

Yrke: Mood manager och koordinator.
Var: Alaska Film & TV, produktionsbolag i Stockholm.
Bakgrund: Arbetat som
projektledare, international sales manager, produktionsledare, koordinator och pr-ansvarig.
Utbildning: Samhällsvetenskapligt gymnasium, självlärd inom tv-branschen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.