Nu går jag mer sällan i fällan men som ny chef blev jag ibland ”emotionellt kidnappad”. Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark, vilket ledde till att jag inte alls hjälpte dem. För jag är ju ingen terapeut. Dessutom påverkade det min egen hälsa negativt, när jag utan framgång försökte lösa problem som bara personen själv kunde ta tag i.
Jag tror att många chefer brottas med den där balansen just nu. Det pågår ett fruktansvärt krig och det påverkar oss alla, även på jobbet. Hur ska chefen stötta medarbetare som känner stark oro? Det jag har läst mig till är att man ska lyssna, låta oron få komma fram – den är ju naturlig.
Min empati för medarbetare som av olika anledningar mådde dåligt blev för stark
Det kan vara bra att påminna om vikten av återhämtning och tipsa om att ta paus från nyhetsflödet, att styra bort från negativa tankar. Man kan se till att samla gruppen för social samvaro. Och förstås ha ett extra öga på om någon får det tufft, så där så att stressen verka ta över. Då kan stöd utifrån behövas.
Men det handlar också om att stå ut med att du som chef inte kan fixa allt. Att släppa, att göra ingenting kan ibland vara det rätta – även om det går emot din instinkt.
