Före detta Saab-anställda

Anette Hellgren

Jobbat på Saab i 26 år på olika tjänster. Vid konkursen heltidsanställd klubbordförande för Unionen.

I dag ombudsman på Unionen.

Kör Saab.

Peter Bäckström

Började -84 som elevingenjör, har därefter haft olika tjänster. Vid konkursen chef för Saabmuseet.

I dag intendent på Saabmuseet.

Ägare av 15 Saabbilar och en el-fiat (som parkeras utom synhåll).

Paul Åkerlund

Anställd på Saab 34 år, tidigare ordförande för Metallklubben. Vid konkursen kommunstyrelsens ordförande (S).

I dag kommunstyrelsens ordförande.

Äger en Saab.

Tommy Sundin

Anställd på Saab 28 år i olika tjänster. Vid konkursen säljare av ingenjörtjänster.

I dag säljare av ingenjörtjänster (åt teknikföretaget Afry).

Kör Volvo (efter väldigt många års Saabbilar).

Stefan Mossberg

Anställd på Saab 21 år. Jobbade vid konkursen med mjukvaruutveckling.

Jobbar i dag med utveckling på T-Engineering.

Gjorde sig av med sin Saab för ett år sedan, men utesluter inte tanken på att köpa en ny.

Ronnie Hermansson

Jobbat på Saab 28 år i olika tjänster.  Jobbade vid konkursen som utvecklare på Saab powertrain.

Jobbar i dag som utvecklare samt klubbordförande på fordonstillverkare Nevs.

Kör Saab (i väntan på elbilsleverens).

Söndagen 19 december i fjol rullar ett otal Saabbilar, en efter en, i strålande solsken, in på parkeringsplatsen vid Stallbacka i Trollhättan. Där radar de före detta Saabanställda upp sina fordon utanför fabriken och tutar unisont i tribut till den forna arbetsgivaren.

På dagen tio år tidigare blev närmare 3 300 anställda av med jobbet när ägaren lämnade in konkursansökan till Vänersborgs tingsrätt. I flera fall drabbades båda familjeförsörjarna av arbetslöshet. Saab hade efter år av pendling mellan hopp och förtvivlan nått vägs ände. Det såg nattsvart ut för Trollhättans del och det talades om massarbetslöshet, social misär, utflyttning och handelsdöd. 

Men farhågorna kom på skam.

– Arbetslösheten är betydligt lägre i dag än den var före konkursen, säger Paul Åkerlund, som så många andra blev av med sin anställning då.

Detta till trots gör Paul Åkerlund samma sak i dag som han gjorde för tio år sedan. Då var han tjänstledig för att ratta Trollhättans kommun och han är fortfarande kommunstyrelsens ordförande.

Faktum är att samtliga före detta Saabanställda som medverkar i denna artikel i princip har samma arbetsuppgifter som de hade när Saab gick i konkurs.

Frälsaren Victor Muller

Konkursen kom inte som någon direkt överraskning. Efter flera år med ekonomiska problem och rekonstruktion såg det lite ljusare ut 2010 då holländaren Victor Muller klev in som en frälsare och det blev drag i fabriken igen. Men bekymren återkom ganska snabbt. I april 2011 stannade linan och sedan uteblev lönen gång efter gång.

– Lönen kom, men den kom för sent vid flertal tillfällen, säger Anette Hellberg, som jobbade fackligt på heltid då och jobbar fackligt på heltid nu.

Som ordförande för Unionenklubben på Saab var det bland annat hennes jobb att samla ihop lönefordringar från medlemmar. Vissa medlemmar vägrade lämna in fordringar och ansåg att man gott kunde avstå en månadslön eller två för att rädda företaget.

– De kände sådan lojalitet med arbetsgivaren. Där har du Saab-andan, säger Anette Hellgren.

Ja, den mytomspunna Saabandan – ursprungligen var det faktiskt ett pr-påhitt som handlade om körglädje i allmänhet och att köra Saab i synnerhet, men den har kommit att bli något annat. Något som exempelvis förklarar Trollhättesonen Nils van der Pools OS-medaljer i skridskor nyligen, liksom stadens förmåga att komma på banan om och om igen. Envetenhet, underdogstyrka och mirakulös energi är ord som dyker upp i samma andetag som Saab-andan eller Trollhätteandan, som några föredrar att kalla det. 

– Stolthet, innovation och arbetsglädje, förklarar Anette Hellgren.

– För oss som anställda var Saab-andan ett informellt sätt att jobba på, vi tilläts ta större perspektiv, tänka själva, säger Peter Bäckström, som är intendent på Saabmuseet.

Före konkursen var han chef på Saabmuseet så han har i princip bara bytt titel och uppdragsgivare.

"Jävlar anamma helt enkelt"

– Jag vill kalla det Trollhätteanda, det är jävlar anamma helt enkelt. Nu har vi det jävligt besvärligt, men det hjälper inte att tjura och skylla på någon annan, nu löser vi det här, säger Paul Åkerlund.

Det saknades för all del inte andra att skylla konkursen på.

Kunderna svek:

– Vi köpte inte Saab tillräckligt mycket. Vi hade inte de bilvarianter kunderna efterfrågade, det är tydligt nu, när man fått lite perspektiv, säger Peter Bäckström, som dock själv går fri från skuld i sammanhanget. Han äger 15 Saabbilar. Officiellt.

Regeringen kunde ha gjort mer: 

– Min bestämda uppfattning är att det hade gått att rädda Saab. Det är fruktansvärt synd att inte regeringen gick in och stöttade företaget ekonomiskt, som man gjorde i andra länder under finanskrisen. Den taggen sitter kvar i mig och många Trollhättebor, säger Paul Åkerlund.

Gamla ägaren GM underlättade inte:

– Utan GM:s många krav och restriktioner på vad som fick säljas och inte, skulle det ha blivit mycket lättare att starta upp Saab igen. Den allmänna känslan var att någon skulle ta tillvara på alla resurser, säger Tommy Sundin, som vid konkursen jobbade som säljare av ingenjörstjänster på Saab.

Men visst togs resurserna tillvara. När Tommy Sundin någon månad efter konkursen befann sig på födelsedagsresa i Gambia blev han uppringd av en kollega och uppmanad att pallra sig hem omgående.

– Två kollegor hade startat ett konsultbolag och med filosofin att anställa så många kollegor som möjligt satte vi igång redan i februari, säger Tommy Sundin.

Nya arbetsgivare, samma jobb

Konsultbolaget köptes så småningom av Afry, men Tommy Sundin gör i grund och botten samma sak i dag som han gjorde före konkursen. Detsamma gäller Stefan Mossberg, som vid konkursen jobbade som mjukvaruutvecklare på Saab.

– Vi var 16 Saabanställda som i samband med konkursen fortsatte med mjukvaruutveckling inom fordonsindustrin på T-Engineering. I dag är vi ett hundratal och har växlat över mycket till att utveckla styrning till elbilar och hybrider, säger han.  

Det blev mer eller mindre huggsexa på tjänstemännen efter konkursen. Flera bolag avknoppades i det vacuum som följde och Saab Combitech ett helägt dotterbolag till försvars- och säkerhetsföretaget Saab, öppnade utvecklingskontor mitt emot Saabmuseet. Nevs tog över Saabs anläggningar och fortsatte att bygga fordon. Tack vare målmedvetna satsningar på tåg och motorväg kunde före detta Saab-anställda börja arbetspendla till Göteborg, där Volvo och kinesiska bilutvecklingsföretaget Cevt fångade in många.

– Tjänstemännen gick bara till nästa jobb egentligen och lejonparten är nog kvar inom fordonsbranschen, säger Anette Hellgren.

– Trollhättan skötte sig med den äran och har underlättat för den som vill starta bolag. Ingenjörer är en bristvara här i dag, säger Tommy Sundin.

Staden var ganska väl förberedd, menar Paul Åkerlund.

– Trollhättan har haft stora nedläggningar tidigare. Vi hade en lång och diger lista med åtgärder redo. Den skickades till regeringen och det mesta på listan hörsammades faktiskt, säger han.  

Trollhättan föll inte med Saab. Ännu tio år efter konkursen rullar osedvanligt många Saabbilar på gatorna, som varken kantas av övergivna hus eller tillbommade affärer. Framtiden ser ljus ut enligt Paul Åkerlund, trots att en av de största arbetsgivarna Nevs har det tufft (se artikel nedan).

– Vi jobbar med 87 förfrågningar från företag som vill etablera sig här eller utvidga. Jag vill påstå att Trollhättan fortfarande är stor på att utveckla bilar, även om det numera sker åt andra bilföretag, säger han

– Det har ju gått bra för alla ex-saabare, vi har med oss kraften och förmågan att våga tänka själva, säger Anette Hellgren och tar en klunk av Saabmuseets rallykaffe 283, döpt efter numret på den bil som Mr Saab, även känd som Erik Carlsson vann Monte Carlorallyt med 1963.

Snålt med kaffe

Kaffe var för övrigt aldrig en förmån på Saab. Ville de anställda dricka kaffe, fick de ta med sig det själva.

– Jo, en gång när vi fick bra resultat i amerikanska kvalitetsmätningar bjöd företaget faktiskt på kaffe en hel dag, minns Peter Bäckström.

Trots detta och trots det faktum att Peter Bäckström erkänner sig som kaffemissbrukare, minns han den snåla arbetsgivaren med stor saknad. Han och många andra.

– Alla, i stort sett, pratar om Saab med saknad och det här hjärtat klappar fortfarande i tvåtakt, säger han.

Från flygplan till självkörande färdmedel

Från flygplan till bilar och därifrån till självkörande elfarkoster. Ingenjörerna på Saabs arvtagare Nevs har högt flygande planer för framtiden.

– Saabs konkurs var det bästa som hänt Trollhättan.

Det säger Frank Smit, teknisk chef på Nevs, det bolag som köpte upp Saabs konkursbo och tog över på Stallbacka.  

Kollegan Ronnie Hermansson, tillika ordförande för Unionenklubben på Nevs, är inte lika säker, men menar att han personligen inte skulle ha fått samma möjligheter på Saab som han fått på Nevs.

– Det var inte lika lätt att göra karriär på Saab.

De två kollegorna lämnade aldrig Stallbacka. De, liksom ett 70-tal andra bytte bara arbetsgivare.

– Jag frågade min chef två dagar före konkursen om det var läge att söka nytt jobb, men fick svaret att ha is i magen.

De anställda på Nevs måste fortfarande ha is i magen. Det har varit svajiga år och ägarna har bytt av varandra.

– Vi har fått börja om och börja om på nytt på grund av att våra investerare bytts ut. På något sätt har vi vant oss vid att det är tufft hela tiden, säger Ronnie Hermansson.

– Utåt ser det ut som vi inte gjort mycket, men vi har jobbat häcken av oss och gjort allt våra ägare beordrat och lite till, säger Frank Smit.

Bevisen finns att skåda i ett halvhemligt utställningsrum på Stallbacka. Här står bland annat en elbil som ser ut som en Saab, men som under skalet är till 60 procent helt ny och som byggts i begränsad volym i Kina. Prototypen Emeli, en personbil med eldrivlina, togs fram på bara tio månader men som ännu inte visats offentligt. 

Här finns även det senaste projektet Pons ett helt självkörande elfordon (Sango) som plockar upp hugade resenärer via en bokningsapp.

– Elbil löser inte trafikstockningar i storstäderna. Det gör däremot Pons, vår transportlösning som inte ska kannibalisera på kollektivtrafiken utan vara ett komplement i städerna, säger Frank Smit.

Nu letar man efter nya intressenter. Ägaren sedan 2019, kinesiska Evergrande, är högt skuldsatt och kan tänka sig sälja hela eller delar av Nevs.

– Är det något vi lärt oss från stålbadet med Saab är det att när ägaren väl släpper taget har man inte mycket att sätta emot. Å andra sidan löser det sig alltid ändå på något vis, säger Ronnie Hermansson.