Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Unionen alltjämt kritiska till minimilöner i EU

Regeringen svänger i frågan om minimilöner i EU. Unionens förbundsordförande, Martin Linder, oroas över utvecklingen i frågan.
– Vi tror inte att EU-lagstiftning om minimilöner är lösningen på problemet, säger han i en kommentar.
Oscar Broström Publicerad
Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT, Sören Andersson/TT-
Unionens förbundsordförande, Martin Linder, utgår från att regeringen fortsätter stå upp för den svenska modellen. Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT, Sören Andersson/TT-

Sverige har under lång tid försökt att stoppa frågan om minimilöner i EU. Förslaget har setts som ett hot mot den svenska modellen med kollektivavtal, som reglerar löner och villkor, och som förhandlas fram av arbetsmarknadens parter.

Men nu verkar regeringens inställning ha mjuknat och man ska vara beredd att rösta ja till lagförslaget om minimilöner på måndagens ministermöte, uppger Sveriges Radio.

Anledningen till regeringens svängning är ett nytt kompromissförslag, som innebär mindre skarpa skrivelser kring hur minimilönerna ska implementeras. I klartext har förslaget urvattnats något, vilket gör att den svenska lönesättningen inte länge anses vara hotad.

Unionen är kritiska

Unionen har sedan diskussionerna om lagstadgad minimilön inom EU satte fart, varit motståndare till förslaget. Det är fackförbundet alltjämt, säger förbundsordförande Martin Linder.

– Tyvärr rör vi oss allt närmare ett slutligt EU-direktiv. Men förhandlingen är långt ifrån över. Vi kommer att kämpa vidare och utgår ifrån att övriga parter och regeringen fortsätter stå upp för vår väl fungerande modell.

Till Sveriges Radio säger LO:s vice ordförande, Therese Gouvelin, att kompromissförslaget ”är det bästa vi sett hittills”. När hon utvecklar LO:s ståndpunkt till tidningen Arbetet, är det dock tydligt att organisationen är emot utvecklingen.

– Regeringen får uttala sig själv. Men LO har inte svängt, det kan jag börja med att säga. Vi har precis haft kongress, och det här var en stor fråga. Så stort att man ville göra ett uttalande. Minimilöner är en katastrof, säger hon.

EU-rådet kräver skarpt uttalande

På måndag, under ministermötet, träffas EU:s medlemsländer för att finslipa detaljer och försöka nå en gemensam hållning. SVT skriver att medlemsländerna väntas trycka på att förslaget inte kommer innebära någon skyldighet för något land att införa minimilöner eller allmängiltigförklarade kollektivavtal.

PTK (som Unionen är en del av), LO och Svenskt Näringsliv är alla en del av arbetsmarknadens EU-råd. Martin Linder, som även är ordförande i PTK, säger att EU-rådet inte har tagit ställning till hur de anser att Sverige bör agera på ministermötet, det vill säga om Sverige bör säga ja eller nej.

– I EU-rådet har vi varit mycket tydliga med att vi inte lägger oss i om Sverige väljer att stödja ministerrådets förhandlingsposition eller inte. Det är en fråga för regering och riksdag att besluta om, säger Martin Linder.

– Däremot har EU-rådet krävt att Sverige vid rådsmötet gör ett skarpt uttalande om vad ett framtida direktiv absolut inte får leda till. Syftet med uttalandet är att tydligt slå fast gränsdragningarna inför den fortsatta förhandlingen i Bryssel.

Efter ministermötet kommer förhandlingarna sedan att gå vidare till Europaparlamentet. Det här innebär att sista ordet kring minimilöner i EU långtifrån är sagd. Att regeringen nu ställer sig positiv och röstar ja, betyder att Sverige kommer att få en plats vid bordet vid framtida förhandlingar. Danmark – det andra EU-landet förutom Sverige som varit starkt kritisk till minimilöner – förväntas alltjämt rösta nej.

*Minimilöner innebär att det sätts en lagstadgad lägstanivå för lönerna.

*Allmängiltigförklarade kollektivavtal betyder att staten bestämmer att kollektivavtal ska gälla, även för de företag och anställda som inte är organiserade.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Anställda över 50 är en guldgruva”

Ditt driv försvinner inte för att du uppnår en viss ålder. Det menar Richard Lööw, chef som anställde Susann Johansson och tre andra 50-plussare under det senaste året.
Johanna Rovira Publicerad 13 maj 2025, kl 06:01
Man och kvinna i undervisningsrum
Richard Lööw beskriver sin medarbetare Susann Johansson som ett pålitligt urverk från Schweiz och anser att anställda över 50 är guld värda. Foto: Per Knutsson

Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator. 

När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat. 

Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff. 

– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson. 

– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY. 

Obegripligt välja bort äldre

Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater. 

– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva. 

50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större. 

– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw. 

Pålitligt urverk

Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden. 

– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon. 

Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.  

Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år. 

– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han. 

Lönen ej orsaken

Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra: 

– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.

– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.