Tjänstemän blir
glada pensionärer
Ett gott åldrande handlar om förmågan att hantera det onda åldrandet, krämpor, sjukdomar, nedsatt rörelseförmåga och dödsfall hos närstående. Det har Harry Larsson, ordförande i SIF Syds pensionärsförening, fått bekräftat i sin forskning.
Förre civilingenjören Harry Larsson, 73 år, har skrivit en 10-poängsuppsats i gerontologi (läran om åldrandet), som en del av sina studier vid Lunds universitet. Uppsatsen bygger på en enkät till 100 slumpmässigt utvalda bland de drygt 1 000 medlemmarna i SIF Syds pensionärsförening.
Endast ett fåtal människor ser väl fram emot att bli gamla och trots det är det den enda tillgängliga vägen för den som vill överleva, konstaterar Harry Larsson.
Han fann att pensionärerna i undersökningen varit nöjda med sitt yrkesliv och att de dessutom varit positiva till att gå i pension. De hade förväntningar på ett aktivt fritidsliv, skötsel av hus och trädgård, hobbies och umgänge med släkt och vänner. I några fall bland männen lockade också extraarbete.
Förväntningarna har infriats eller till och med överträffats. 80 procent av männen och 90 procent av kvinnorna tycker att livet som pensionärer blivit bättre än väntat.
Det här är en annan bild än den som ofta målas upp när ett långt yrkesliv övergår i en tillvaro som pensionär. Inom LO-grupperna finns många vittnesmål om tristess, ensamhet och oförmåga att ta tillvara all ledig tid.
De undersökta tjänstemännen har fortsatt att engagera sig och planera sin tillvaro. De bryr sig. De tar inte bara dagen som den kommer, vilket enligt Larsson är avgörande för upplevelsen av livskvalitet.
Men är inte de här personerna mer aktiva än en genomsnittlig äldre sifare? De har ju valt att gå med i förbundsavdelningens pensionärsförening, betalar en årsavgift och deltar i utflykter, studiebesök och diskussionsgrupper.
De flesta är ju ändå passiva medlemmar i pensionärsföreningen. De är inte med i styrelsen eller annat arbete, säger Harry Larsson.
En bidragande orsak till den positiva inställningen till pension kan man söka i företagens rationaliseringar de senaste åren. Ständiga uppsägningshot, omorganisationer, den uppdrivna takten och den snabba teknikutvecklingen skapade stress och otrivsel.
Även om självförtroende och planering är viktigt för livskvaliteten så kan det räcka med ett hyfsat mått av hälsa för att glädjen ska finnas där. Larsson exemplifierar med en kvinna som är tacksam över att hon vaknar varje morgon och kan stiga upp ur sängen trots värk och andra krämpor.
Det stora flertalet känner alltså motivation "trots den hotfulla placeringen i livsloppet", som Larsson uttrycker det. Men han har också funnit en hel del problem hos de äldre.
En tredjedel av kvinnorna känner stor rädsla för inbrott. En lika stor andel har ganska stora problem med ekonomin. För 38 procent av kvinnorna är sjukdom ett stort problem. Var femte man men bara var tjugonde kvinna uppger sig ha stora problem med det sexuella.
Genom att upprätta ett "problemindex" av vägda medelvärden (se tabeller på sid 18!) kom Harry Larsson fram till att kvinnorna upplever sitt pensionärsliv lite mer problemfyllt än männen. Det gäller sju av tio problemområden. Bara när det gäller sex, brist på sysselsättning och känslan av att inte behövas längre känner sig karlarna mer stressade.
Enkäten skickades till 100 av 1 024 medlemmar i pensionärsföreningen. Svarsfrekvensen var 64 procent, aningen lågt för att resultatet ska anses vetenskapligt säkerställt. Männens svarsprocent var något högre än kvinnornas.
Fotnot: Uppsatsen "Det goda åldrandet förmåga att hantera det onda åldrandet?" finns på institutionen för tillämpad psykologi, Lunds universitet.
BJÖRN ÖIJER © SIF-tidningen 1998