Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Videomöte: Så går du genom skärmen

Suck, videomöte igen. Sluta gnälla och börja äga situationen i stället! Lär dig att gå genom skärmen och mötena kommer bli roligare – både för dig och dem som lyssnar.
Petra Rendik Publicerad
Privat
Var en teaterapa, säger Anna Bellman och uppmanar oss att gestikulera för att förstärka vårt budskap. Privat

Coronapandemin förändrade möteskulturen över en natt. Plötsligt skulle vi alla träffas på Teams, Zoom och andra digitala mötesplattformar. I början handlade det om att fatta tekniken och det mest grundläggande som att mjuta när man inte har ordet och höja kameran i rätt nivå så kollegorna slipper se in i varandras näsor. Och hela tiden tänkte vi att det snart är över. Snart ses vi på riktigt igen.

Men mer än ett år senare kan vi konstatera att digitala möten är här för att stanna. Så i stället för att sucka över ännu ett trist videomöte – bli en stjärna framför skärmen.

Alla kan gå genom skärmen med lite träning och framför allt – rätt inställning. Det menar Anna Bellman, kommunikationsexpert och föreläsare med en bakgrund som tv- och radiojournalist. Det senaste året har hon precis som många andra hållit alla sina föreläsningar och utbildningar digitalt.

– Videmöten är det normala nu och det är faktiskt vår skyldighet att anstränga oss för att de ska bli bra, säger Anna Bellman.

Läs mer: Därför blir du trött av videomöten

I digitala sammanhang är det precis vad vi måste göra generellt – anstränga oss mer –eftersom vi blir tröttare snabbare. Den som håller i ett möte eller anförande digitalt behöver göra det med energi. Tyvärr är vi många som börjar i moll. Innan mötet ens har börjat så vill vi avsluta det så fort som möjligt. 

Här är tipsen på hur du skapar energi på videomötet och går genom skärmen!

Rätt inställning

För att ta sig genom skärmen, är rätt inställning A och O.

Mata dig själv med positiva tankar, tänk att det här blir kul. Tänk vilken fantastisk möjlighet att vi faktisk kan ha ett möte även i dessa tider.

Man ska alltså låstas ha energi även om den saknas? Ja! Om inte du som håller i mötet utstrålar energi kommer de andra som deltar inte heller göra det.

– Känner du dig låg på energi, ta en promenad innan, ät en bra frukost. Stå upp när du håller i mötet. Eller sätt dig längre fram på stolen så du får en rak hållning. Det ger mer energi, säger Anna Bellman.

Glöm inte kameran

Vi vill se varandra i ögonen när vi pratar. Därför känns det onaturligt att titta in i kameran när du har ordet under ett videomöte. Men det är precis vad du ska göra. Den som talar tittar in i kameran på datorn, den som lyssnar tittar på skärmen.

Sätt en lapp med pilar vid kameralinsen som påminner dig om det är där du tittar när du pratar.

Visualisera mera

Digitala möten upplevs som lite opersonliga när man inte ser alla deltagare. När Anna Bellman arbetade som tv- och radiojournalist såg hon inte heller sina lyssnare eller tittare. Hon visualiserade dem i stället. Gör som Anna. Redan innan mötet börjar, föreställ dig de förväntansfulla deltagarna framför dig. Det ger en extra energi i ditt framförande.

Var en teaterapa

Vill du lyckas digitalt så våga vara teatralisk, lite lagom i alla fall. Gestikulera för att förstärka men utan att vifta med händerna framför kameralinsen, rör på kroppen men undvik att promenera. Använd rösten för att betona ditt budskap genom att ibland prata lite högre, ibland lite lägre.

Börja på topp

Budskapet är förstås viktigt för att nå fram digitalt. Var koncis och kortfattad. Lär dig din inledning, som ska vara kärnfull, utantill och väck intresset på en gång. För det är i början du har allas uppmärksamhet. Att inleda med en lång Power Point-presentation är inte ett sätt att väcka intresse. Siffror och statistisk ska bara förstärka ditt budskap.

Avsluta snyggt

Avsluta inte med frågor vilket är vanligt. Avsluta i stället med en lika kärnfull sammanfattning som inledning. Vad vill du att de som lyssnade på dig ska komma ihåg när de lämnar mötet? Det är så du lämnar avtryck och verkligen går genom skärmen.

Läs mer: Kvinnor mer drabbade av zoomtrötthet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat