Civilsamhället är en plats där många förvärvsarbetar. Den senaste undersökningen från SCB visar att det totala antalet 2018 uppgick till 191 891 personer. Det motsvarar 3,9 procent av det totala antalet förvärvsarbetande i Sverige.

Att vara anställd i civilsamhället är något annat än den privata eller den offentliga sektorn. Det erbjuder ett sammanhang med engagemang, värderingar och en önskan om att förändra världen. Men hur ser villkor och utvecklingsmöjligheter inom denna sektor ut?

Vi har bidragit till att möjliggöra för författaren Sophie Nachemson Ekwall att skriva en bok om civilsamhällets förutsättningar, ”Dags att bry sig – så kan civilsamhället och den idéburna sektorn lyfta Sverige”  Den visar att tredje sektorn historiskt fått anpassa sig till det utrymme som funnits mellan det privata näringslivet och den offentliga sektorn. Sverige skulle kunna gynnas av att förändra förhållningssättet på allra minst två områden:

Det första är sektorns roll som utförare av offentligfinansierad välfärd. Idéburna organisationer står endast för tre procent av sysselsättningen i välfärden. Konventionella företag står samtidigt för över 20 procent. Det andra rör engagemanget, det ideella arbetet och civilsamhällets demokratiska utrymme som aldrig kan ses som en självklarhet, speciellt när populism och nationalism brer ut sig över Europa.

Det ideella arbetet och civilsamhällets demokratiska utrymme kan aldrig ses som en självklarhet

Dessa utmaningar kan hanteras inom ramen för det samhällsklimat som bland annat formuleras i FN:s globala hållbarhetsmål.”. Vi vill lyfta fram tre möjligheter som politiker och sektorn bör arbeta med:

1. Sverige står inför komplexa samhällsutmaningar som bäst löses i samskapande mellan den tredje sektorn, det privata näringslivet och den offentliga sektorn. De idéburna organisationernas tradition av att se till hela människans behov har förutsättningar att möta förväntningarna. Sveriges ambitioner för FN:s hållbarhetsmål måste inkludera alla sektorer tillsammans.
    
2. Den tredje sektorn behöver ges större plats i välfärden. Sektorns pluralism ger utrymme för både egenmakt och valfrihet. I vår ligger utredningen Idéburen välfärd på riksdagens bord. Att anta den kan ses som ett första steg, men riksdagen kommer behöva gå betydligt längre för att de idéburna ska bli både fler och växa till åtminstone 10 procent av välfärden.
    
3. Det krävs finansiellt kapital. Föreningslivet pressas när bidragen och projektpengarna minskar. Samskapande kräver nya finansieringsmodeller kopplade till sociala mål, innovation och effektutvärdering av sociala insatser. Sverige saknar sociala kreditgaranti- och investeringsfonder. Uppdragen för Allmänna arvsfonden och Almi kan breddas.

Vi vill också peka på att de länder i Europa som ligger i framkant när det rör idéburen verksamhet i välfärden har stödjande lagstiftning och gynnsamma upphandlingsregler. Här finns en marknad för påverkansinvesteringar, och både privat och offentligt kapital. Därför är det allvarligt att kunskapen om sektorns förmåga till samskapande och innovation är låg i Sverige. Riksdagens åtta partier beskriver civilsamhället på olika sätt. Otydligheten slår igenom på olika nivåer i hela det offentliga Sverige.

Det räcker helt enkelt inte längre för Sverige att bara ha en historia av folkrörelser och att vara bra på ideellt arbete. För att lyckas med framtidens samskapande behöver vi gå bortom den retoriken och med politisk handlingskraft utveckla värdet av den tredje sektorn.

Tack vare studien ”Anställd i det Svenska Civilsamhället” av dåvarande Arbetsgivarföreningen KFO och Arbetsgivarförbundet IDEA numera Fremia vet vi mycket om hur det är att vara anställd i det svenska civilsamhället. 

Områden av intresse är till exempel vad som kännetecknar organisationer med anställda i det svenska civilsamhället, vilka de anställda är och vad de har för befattningar och villkor samt hur de anställda ser på för- och nackdelar med att arbeta i ideell sektor i jämförelse med privat och offentlig sektor. Fördjupad kunskap om de anställdas villkor och drivkrafter är viktig av flera olika skäl.
 

Den kan bidra till vår förståelse av pågående förändringar inom civilsamhället, inklusive diskussion om professionalisering eller anställdas arbetsbördor. Vidare behövs ytterligare insikter för att kunna rekrytera, motivera och behålla duktiga personer. Slutligen kan kunskapen bidra till jämförelser mellan hur det är att arbeta i ideell sektor i kontrast till privat eller offentlig sektor.

Parterna på arbetsmarknaden tar ett stort ansvar att utveckla kollektivavtal utifrån sektorns särart.  Och det är ett arbete vi gärna driver tillsammans med Unionen. Vi måste tillsammans ta sektorns utmaningar på allvar och med förenade krafter påverka dess förutsättningar.

/Petter Skogar, vd arbetsgivarorganisationen Fremia

Tidigare debattartiklar hittar du här