Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Ingenjör omskolar sig till lärare

Det är aldrig för sent att omskola sig. Det menar Peter Ejdestig som var elektriker som blev brandman, som blev helikopterinstruktör, som blev civilingenjör. Och nu ska han, om allt går vägen, sätta sig i skolbänken för att hamna bakom katedern. 
Johanna Rovira Publicerad
Privat
Civilingenjören Peter Ejdestig har bytt karriär flera gånger i livet och nu är det dags igen. Den här gången är det läraryrket som lockar. Privat

I maj blev civilingenjören Peter Ejdestig, som så många andra, av med sitt jobb. Arbetsbristen uppstod inte direkt på grund av corona, företaget hade gått knackigt ett tag och genomförde sin tredje omorganisation på kort tid. Peter Ejdestig drog nitlotten – som kan komma att bli en vinstlott om allt går enligt planerna. 

– Jag började söka jobb redan innan jag blev arbetslös och jag har väl sökt en 15-20 ingenjörsjobb, mest som säljare och projektledare, eftersom det är framför allt det jag arbetat som, säger Peter Ejdestig. 

– Visst finns det många jobb att söka, men också många sökanden. Jag har kommit till intervju på 80 procent av alla jobb jag sökt, och ofta hamnat tvåa. Men att vara tvåa ger ingen inkomst. 

Nyligen uppstod en möjlighet som väckte en tanke som legat och pyrt ända sedan 1997 då Peter Ejdestig stod i valet och kvalet mellan att söka in på Chalmers för att bli ingenjör eller att bli lärare. 

TRR och Beredskapslyftet har precis startat ett pilotprojekt för att hjälpa och stötta 50 uppsagda tjänstemän att bli lärare. Dessa femtio hugade tjänstemän får söka in till en kompletterande pedagogisk utbildning, KPU, som tar mellan ett och ett och ett halvt år beroende på vilken högskola man väljer. Som studenter får de ut 70 procent av sin gamla lön i studieersättning från TRR inkluderat studiestöd från CSN.

Läs mer: Permitterade hjälper till i skolan

– Jag har alltid funderat på läraryrket eftersom jag är social och gillar att dela med mig av mina kunskaper. Jag har även jobbat som helikopterinstruktör i USA och undervisat elever från hela världen i både teori och praktik. Nu har jag chansen, kanske den sista, att omskola mig, och dessutom till en rimlig kostnad, eftersom jag slipper ta studielån. 

Att skola om sig är dock inget nytt för Peter Ejdestig. Han började sin yrkeskarriär som elektriker, men hoppade på ett jobb som deltidsbrandman, eftersom det var hans barndoms drömyrke. Efter att ha fått internutbildning och jobbat som brandman ett tag, samtidigt som han hade anställning som montör, utbildade han sig till pilot och flyttade till USA. Vid hemkomsten några år senare var det dags att sätta sig vid skolbänken igen, denna gång för att bli civilingenjör. 

– Att vara ingenjör innebär en väldig bredd – man kan söka vitt skilda jobb och det är ofta väldigt varierade arbetsuppgifter. Som lärare är man bara lärare. Men den positiva respons man får av nöjda elever, den får man sällan på en ingenjörsarbetsplats. Man gör sitt jobb och så är det bra med det. 

Lönen som mattelärare på gymnasiet kommer sannolikt att bli sämre än han är van vid. Men Peter Ejdestig har en pragmatisk syn på sin framtida försörjning. 

– Ett jobb är mycket mer än lön. Visst, lönen är en nackdel, men slipper jag pendla långt är det en fördel. Kan jag få lediga somrar och skollov tillsammans med min fru, som är mattelärare, så väger fördelarna över. 

Läs mer: Här tjänar en ingenjör mest

Att hans fru faktiskt är mattelärare är inget som avskräcker honom från att ge läraryrket en chans. 

– Jag får blandade rapporter och förstår ju att mycket har förändrats i skolan sedan jag själv gick där. Alla arbetsplatser har ju för och nackdelar och jag tror som sagt fördelarna överväger nackdelarna, säger Peter Ejdestig.  

Pilotprojekt

  • Minst 40 000 nya lärare behövs de kommande åren enligt Skolverkets prognos.
  • TRR och Beredskapslyftet inleder ett pilotprojekt där 50 tjänstemän, som blivit arbetslösa i samband med coronapandemin, utbildas till lärare genom utbildningssatsningen KPU, kompletterande pedagogisk utbildning. Faller projektet väl ut kommer det utökas. 
  • KPU innebär att den som har högskolestudier i de ämnen som undervisas i svensk skola, kan få en ämneslärarexamen efter en kompletterande utbildning. KPU kombinerar teoretiska kurser med praktisk erfarenhet på grund- eller gymnasieskola.
  • Förutom studieersättning från TRR kommer deltagarna att stöttas med extra stöd och aktiviteter beroende på vad de efterfrågar. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat