Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Trafikläraren Eddie: "Du måste in i elevens huvud"

Krävande – men roligt och socialt. Kollega hängde med trafikläraren Eddie Demir på Centralens trafikskola i Södertälje en förmiddag. Och kom hem helskinnade.
David Österberg Publicerad
Centralens trafikskola, David Österberg / Kollega
"Jag älskar att lära ut och instruera. Det finns inget bättre än när en elev är nöjd med en lektion," säger trafikläraren Eddie Demir. Centralens trafikskola, David Österberg / Kollega

Eddie Demir sitter i bilen mellan sju och åtta timmar per dag. Det sliter på kroppen.

– Att sitta ner hela dagarna blev lite av en chock för mig. Första året fick jag ont i ryggen. Man måste träna, annars får man snabbt ont i ryggen. Jag märker det redan efter en vecka.

Klockan är strax efter åtta på morgonen och det är dags för dagens andra lektion. Rebecka ska öva flygande och accelererande omkörningar och fokusera på att inte tappa fart på motorvägen. Ett lätt duggregn faller över Södertälje och Eddie påminner om vindrutetorkare och fläkt.

Vi lämnar parkeringen. Eddie Demir håller ständig koll på trafiken, tänker flera steg framåt, kollar efter cyklister i korsningar, uppmanar och påminner.

– I korsningen tar vi vänster. Blicken långt fram! Titta genom sidorutan! Avsökningar är A och O. Kom ihåg att blinka först efter infarten så att de andra bilisterna inte tror att du ska svänga in här. Tänk på att det är kort avstånd mellan första och andra rödljuset.

Rebecka kör koncentrerat, båda händerna på ratten.

För Eddie Demir var vägen till trafiklärare krokig. Tidigare drev han två restauranger och har dessutom varit tränare för Södertälje FK och Syrianska FC. Men tanken på yrket fanns redan när han själv tog körkort.

– Jag älskar att lära ut och instruera. Det finns inget bättre än när en elev är nöjd med en lektion. Jag tycker om att planera, att jobba med mål, fundera på hur vi ska ta oss framåt. Det var samma sak när jag var fotbollstränare.

Vi närmar oss en T-korsning och ska ta vänster. Eddie vill försäkra sig om att Rebecka planerar körningen i god tid.

– Vad är det här för korsning? En T-korsning och då gäller högerregeln, eller hur? Vi aktar oss för vänster och väjer för höger. Du kommer in som en drottning och behöver bara vänta på kungen.

Då och då vill Eddie att eleverna visar simultankapacitet. Och han gör det helst med glimten i ögat.

– När du har tid kan du väl vara snäll och sänka värmen, det är så himla varmt här, säger han.

Rebecka börjar genast greja med knapparna.

– Jag är inte Gud; du behöver inte göra det precis nu, gör det när du har möjlighet. Så, tack. Mycket bättre.

Vi kör in mot ett litet koloniområde. Eddie ber Rebecka att vända på valfri plats. Hon kör fram till en liten parkering och styr fronten mot de parkerade bilarna. Det blir trångt och närgånget och Eddie är inte riktigt nöjd.

– Varför ska du in och krångla där? Det fanns gott om plats att vända på andra ställen. Visst, det gick bra, men det var onödigt. Du är ju inte med i en Fast and furious-film, säger han och skrattar.

Målet med lektionerna är så klart att se till att eleverna blir bra bilförare och klarar uppkörningen. På Centralens trafikskola behöver eleverna i snitt mellan 13 och 15 lektioner för att få den efterlängtade lappen. Någon risk för att skolan behåller eleverna för länge finns inte, enligt Eddie Demir.

– Det är viktigt att skapa förtroende och tillit. Jag vill att de ska klara uppkörningen och blåser inte någon på en enda lektion. Elever tipsar varandra om körskolor och jag har hela familjer som har lärt sig att köra hos mig. Vi är måna om vårt goda rykte.

Vilka egenskaper bör en bra trafiklärare ha?
– Man behöver vara social, pedagogisk och lätt att ha att göra med. Jag tycker om att träffa folk och har lätt för att känna igen ansikten. Och med vissa av mina elever blir jag kompis på riktigt. Men det är ett ganska krävande arbete. Du behöver komma in i elevens huvud, förstå hur de är, hur de tänker. Tålamod är också bra. Privat har jag inte så mycket tålamod, men på jobbet har jag det.

Körlektionen närmar sig sitt slut och vi åker mot parkeringen. Ett lätt regn faller över Södertälje och Rebecka glömmer att slå på vindrutetorkarna.

– Hmm, har jag glömt att göra rent glasögonen?, säger Eddie och kisar genom rutan.

Rebecka förstår piken och snart är rutan fri från vatten.

Är det inte läskigt att åka bil med människor som inte kan köra bil?
– Vi har ju dubbelkommando, annars hade jag aldrig vågat det. Det händer ofta att jag använder dubbelkommandot och till och med tar tag i ratten. Men hittills har jag aldrig råkat ut för en olycka. Och riktiga nybörjare tar vi ju inte ut i trafiken.

Utanför trafikskolan sitter vi kvar i bilen en stund. Eddie går igenom lektionen och ber sedan Rebecka att själv reflektera över vad som gick bra och mindre bra.

Så skiljs de åt. Om tio minuter börjar nästa lektion.

Trafiklärare

Ingångslön: 23 200 kronor

Medellön: 28 400

Utbildning: Cirka 1,5 år på yrkeshögskola. Du måste vara minst 21 år och ha haft B-körkort i tre år för att bli trafiklärare.

Karriär: Det är möjligt att specialisera sig för att få hålla i exempelvis riskutbildning eller att undervisa elever som ska lära sig att köra MC, lastbil eller buss. En del trafiklärare startar egen skola.

Framtidsutsikter: Mycket goda. Konkurrensen om jobben är liten.

Olyckor: De flesta olyckor under övningskörning inträffar vid privat övningskörning, enligt Sveriges trafikskolors riksförbund.

Mellan 2003 och 2013 skadades 1 270 personer lindrigt, 171 personer svårt och 12 personer avled vid övningskörning privat.

Under samma period skadades 192 personer lindrigt, 23 personer svårt och 2 personer avled vid övningskörning med trafikskola.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat