Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Trafikläraren Eddie: "Du måste in i elevens huvud"

Krävande – men roligt och socialt. Kollega hängde med trafikläraren Eddie Demir på Centralens trafikskola i Södertälje en förmiddag. Och kom hem helskinnade.
David Österberg Publicerad
Centralens trafikskola, David Österberg / Kollega
"Jag älskar att lära ut och instruera. Det finns inget bättre än när en elev är nöjd med en lektion," säger trafikläraren Eddie Demir. Centralens trafikskola, David Österberg / Kollega

Eddie Demir sitter i bilen mellan sju och åtta timmar per dag. Det sliter på kroppen.

– Att sitta ner hela dagarna blev lite av en chock för mig. Första året fick jag ont i ryggen. Man måste träna, annars får man snabbt ont i ryggen. Jag märker det redan efter en vecka.

Klockan är strax efter åtta på morgonen och det är dags för dagens andra lektion. Rebecka ska öva flygande och accelererande omkörningar och fokusera på att inte tappa fart på motorvägen. Ett lätt duggregn faller över Södertälje och Eddie påminner om vindrutetorkare och fläkt.

Vi lämnar parkeringen. Eddie Demir håller ständig koll på trafiken, tänker flera steg framåt, kollar efter cyklister i korsningar, uppmanar och påminner.

– I korsningen tar vi vänster. Blicken långt fram! Titta genom sidorutan! Avsökningar är A och O. Kom ihåg att blinka först efter infarten så att de andra bilisterna inte tror att du ska svänga in här. Tänk på att det är kort avstånd mellan första och andra rödljuset.

Rebecka kör koncentrerat, båda händerna på ratten.

För Eddie Demir var vägen till trafiklärare krokig. Tidigare drev han två restauranger och har dessutom varit tränare för Södertälje FK och Syrianska FC. Men tanken på yrket fanns redan när han själv tog körkort.

– Jag älskar att lära ut och instruera. Det finns inget bättre än när en elev är nöjd med en lektion. Jag tycker om att planera, att jobba med mål, fundera på hur vi ska ta oss framåt. Det var samma sak när jag var fotbollstränare.

Vi närmar oss en T-korsning och ska ta vänster. Eddie vill försäkra sig om att Rebecka planerar körningen i god tid.

– Vad är det här för korsning? En T-korsning och då gäller högerregeln, eller hur? Vi aktar oss för vänster och väjer för höger. Du kommer in som en drottning och behöver bara vänta på kungen.

Då och då vill Eddie att eleverna visar simultankapacitet. Och han gör det helst med glimten i ögat.

– När du har tid kan du väl vara snäll och sänka värmen, det är så himla varmt här, säger han.

Rebecka börjar genast greja med knapparna.

– Jag är inte Gud; du behöver inte göra det precis nu, gör det när du har möjlighet. Så, tack. Mycket bättre.

Vi kör in mot ett litet koloniområde. Eddie ber Rebecka att vända på valfri plats. Hon kör fram till en liten parkering och styr fronten mot de parkerade bilarna. Det blir trångt och närgånget och Eddie är inte riktigt nöjd.

– Varför ska du in och krångla där? Det fanns gott om plats att vända på andra ställen. Visst, det gick bra, men det var onödigt. Du är ju inte med i en Fast and furious-film, säger han och skrattar.

Målet med lektionerna är så klart att se till att eleverna blir bra bilförare och klarar uppkörningen. På Centralens trafikskola behöver eleverna i snitt mellan 13 och 15 lektioner för att få den efterlängtade lappen. Någon risk för att skolan behåller eleverna för länge finns inte, enligt Eddie Demir.

– Det är viktigt att skapa förtroende och tillit. Jag vill att de ska klara uppkörningen och blåser inte någon på en enda lektion. Elever tipsar varandra om körskolor och jag har hela familjer som har lärt sig att köra hos mig. Vi är måna om vårt goda rykte.

Vilka egenskaper bör en bra trafiklärare ha?
– Man behöver vara social, pedagogisk och lätt att ha att göra med. Jag tycker om att träffa folk och har lätt för att känna igen ansikten. Och med vissa av mina elever blir jag kompis på riktigt. Men det är ett ganska krävande arbete. Du behöver komma in i elevens huvud, förstå hur de är, hur de tänker. Tålamod är också bra. Privat har jag inte så mycket tålamod, men på jobbet har jag det.

Körlektionen närmar sig sitt slut och vi åker mot parkeringen. Ett lätt regn faller över Södertälje och Rebecka glömmer att slå på vindrutetorkarna.

– Hmm, har jag glömt att göra rent glasögonen?, säger Eddie och kisar genom rutan.

Rebecka förstår piken och snart är rutan fri från vatten.

Är det inte läskigt att åka bil med människor som inte kan köra bil?
– Vi har ju dubbelkommando, annars hade jag aldrig vågat det. Det händer ofta att jag använder dubbelkommandot och till och med tar tag i ratten. Men hittills har jag aldrig råkat ut för en olycka. Och riktiga nybörjare tar vi ju inte ut i trafiken.

Utanför trafikskolan sitter vi kvar i bilen en stund. Eddie går igenom lektionen och ber sedan Rebecka att själv reflektera över vad som gick bra och mindre bra.

Så skiljs de åt. Om tio minuter börjar nästa lektion.

Trafiklärare

Ingångslön: 23 200 kronor

Medellön: 28 400

Utbildning: Cirka 1,5 år på yrkeshögskola. Du måste vara minst 21 år och ha haft B-körkort i tre år för att bli trafiklärare.

Karriär: Det är möjligt att specialisera sig för att få hålla i exempelvis riskutbildning eller att undervisa elever som ska lära sig att köra MC, lastbil eller buss. En del trafiklärare startar egen skola.

Framtidsutsikter: Mycket goda. Konkurrensen om jobben är liten.

Olyckor: De flesta olyckor under övningskörning inträffar vid privat övningskörning, enligt Sveriges trafikskolors riksförbund.

Mellan 2003 och 2013 skadades 1 270 personer lindrigt, 171 personer svårt och 12 personer avled vid övningskörning privat.

Under samma period skadades 192 personer lindrigt, 23 personer svårt och 2 personer avled vid övningskörning med trafikskola.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.