Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

5 förtroendevalda om sjuknärvaron på deras jobb

70 procent av alla sysselsatta går sjuka till jobbet trots att de känner att de borde ha stannat hemma och kurerat sig. Vilket enligt ny forskning kan leda till kraftigt försämrad hälsa och förtidspension. Här berättar fem fackligt förtroendevalda i Unionen om sin egen och kollegornas "sjuknärvaro".
Anita Täpp Publicerad
Illustration: Dennis Eriksson

De förtroendevalda har svarat på följande frågor:

1. Brukar du gå sjuk till jobbet?
2. När stannar du hemma?
3. Hur är det med sjuknärvaron i stort på din arbetsplats?
4. Kan sjuknärvaro också vara bra?

Läs mer: 7 av 10 jobbar när du är sjuka

Carina Nolte, ledamot i klubbstyrelsen och arbetsmiljöombud på Com Hem i Härnösand:

1. Inte vanligtvis numera. Tidigare har jag inte varit lika lyhörd och lyssnat på kroppen och inte riktigt greppat att jag varit sämre än jag har varit, som vid ett tidigt skede vid en förkylning. Man behöver vara lyhörd och lyssna på kroppens signaler. Man har ett ansvar som individ att sköta sin hälsa och hitta ett sunt tempo och balans mellan arbetsliv och privatliv.

2. Ja, nu stannar jag hemma när jag är sjuk, om jag har feber och infektioner.

3. I vår bransch har vi generellt ett högt tempo då många arbetar med effektivitet och mätverktyg som kan upplevas stressande. Man stannar kanske inte alltid upp och reflekterar över sin situation vilket i sig kan leda till infektioner, och man kanske går till arbetet med förkylningar fast man borde stanna hemma, vilket orsakar sjuknärvaro. Jag tror att i många fall har det med ekonomin att göra, och en pliktkänsla. Dels vill man inte belasta sina kollegor och lämna över arbetsuppgifter och sedan vill man inte halka efter med eget arbete. Det kan också beröra provisioner och måluppfyllnad. Plus en stolthet, att man är stolt över att inte vara sjukskriven. Dialogen om när man borde stanna hemma kan jag uppleva saknas på många arbetsplatser.

4. Det är en jättesvår fråga. Men nej, jag tycker inte det. Oavsett om ens sjukdom beror på fysiskt eller psykologisk orsak så tänker jag att vid sjuknärvaro förhindras återhämtning och nedvarvning som kan leda till ohälsa och längre sjukskrivningar som följd.

Axel Lundström, klubbordförande på Teleperformance i Göteborg:

1. Ja, det händer. Men det beror på vad man har för sjukdom. Är det en lättare förkylning så går jag till jobbet. Främst därför att jag förlorar väldigt mycket pengar i och med karensdagen.

2. Jag jobbar som real time analyst vilket innebär att jag bland annat sköter schemat och kontrollerar att de som sitter i kundservice gör det de ska. Och då vill jag också göra ett bra jobb. Så om jag exempelvis skulle ha halsfluss så jag inte kan koncentrera mig och prata med folk, och dessutom kan smitta andra, då stannar jag ändå hemma.

3. Sjuknärvaro är inte vanligt. Men det beror också på vilken yrkeskategori man tillhör, om du jobbar direkt i produktion, med kundservice eller försäljning. Och då kan det också vara tvärtom, att du stannar hemma fast du borde gå till jobbet. På kundservice har vi ganska hög sjukfrånvaro, runt tio procent. Medan det bland chefer och lite centrala positioner är vanligare att man kommer till jobbet, därför att de är väldigt överbelastade med arbete och vet att om de missar en dag så måste de ta igen det arbetet när de kommer tillbaka.

4. Nej, det är bara negativt. Det skulle i så fall vara att man slipper bli av med pengar. Men i grunden tror jag inte det är bra för hälsan. Även om det ibland, som om det också kan vara bra om man exempelvis skadat benet eller är deppig, ändå kan vara bra att vara på jobbet så man får stimulans och känner att man gör nytta.

Jan Knutsson, klubbordförande på DHL Express i Ljusdal:

1. Nja, det har hänt. Karensdagen spelar roll. Men också därför att jag jobbar i ett team där vi gör samma sak, vi söker gods som hamnar fel och som kunder inte får tag på, och då blir mina ärenden utlagda på andra som får mer att göra om jag är borta.

2. Om jag får magsjuka eller blir förkyld med hög feber så jag nästan hostar sönder mig.

3. Jag tror inte så många är det. Men det är också en gränsdragningsfråga, alltså hur sjuk man själv anser att man ska vara för att stanna hemma. De flesta går ändå till jobbet när man är lite halvförkyld.

4. Min personliga åsikt är att jag inte tror man alltid blir bättre av att stanna hemma. Om man exempelvis blir förkyld så blir man inte frisk av att sitta hemma i soffan, om man inte har ett tungt ansträngande arbete.

Tomas Jansson, klubbordförande på SSAB i Borlänge/Finnspång:

1. Ja det händer, därför att man är en lojal tjänsteman. Jag jobbar heltid som klubbordförande och då har man väldigt många möten och det kan exempelvis vara svårt att få en ersättare eftersom alla andra har ett annat jobb på heltid.

2. Om jag är rejält förkyld med feber eller har magsjuka.

3. Styrelsens gemensamma bedömning är att många kommer till jobbet fast de är sjuka. Generellt är man lojal och känner att man behöver ställa upp och inte vill lägga jobbet på någon annan. Därför att man tror att man gör de andra en otjänst. Samtidigt känner man att högarna växer om man är borta och folk jobbar redan in i kaklet.

4. Det beror naturligtvis på hur sjuk man är. Men om man exempelvis har en depression är det kanske ändå bra att komma tillbaka till jobbet en del av en dag som rehabilitering. Sedan kan fördelen för alla ändå vara att man känner mindre stress om man känner att man är klar med sina uppgifter när man går hem för dagen.

Birgitta Henriksson, ordförande i riksklubben på Fortum i Stockholm:

1. Jag är nästan aldrig sjuk. Men som skiftarbetare är man alltid sjuk när man är ledig. Vi övervakar vattenkraft dygnet runt och om jag är hemma måste en kollega jobba övertid eller blir inringd. Då utsätter jag alltså någon annan. Så särskilt vid storhelger vill man inte sjukskriva sig om man inte är dödssjuk. Då biter man ihop och går dit i stället.

2. Om jag blir magsjuk.

3. Det beror på vilken tjänst och roll man har. Vi har förtroendearbetstid och många kollegor som jobbar kontorstid kan också jobba hemifrån genom att vara uppkopplade och vara med vid viktiga möten via exempelvis Skype. Men det är ju också en slags sjuknärvaro. Men vi har inte fått några signaler om att det är något problem. Men om man som skiftarbetande går sjuk till jobbet är det nog främst därför att man inte vill utsätta kollegorna. Plus karensdagen.

4. Nej, jag ser inget bra med det.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hemmiljö med Jeanette Lilja i soffa och filt. Illustrerar situationen när barnet blir hemmasittare och vardagen stannar hemma.
Hemmasittande kan göra hemmet till en plats där skolan aldrig börjar. För Jeanette Lilja blev barnets skolfrånvaro en kamp som till slut slog hårt mot arbetslivet. Foto: Carolina Byrmo.

Där Jeanette Lilja sveper fram, där lyser kollegorna upp. Hon är medarbetaren som alltid kommer sprudlande in på sin arbetsplats med morgonens bredaste leende.

Hon har en magisterexamen i kognitionsvetenskap och har i ungefär 15 år lett projekt inom digital kundservice i telekombranschen. Hela tiden med en odiagnostiserad adhd. Det var delvis en professionell välsignelse, eftersom det var lätt för henne att se mönster och hitta de mest effektiva arbetssätten.

– Jag var jätteuppskattad, också de sista åren då jag var helt slut inombords. Det var ingen på min arbetsplats som visste hur jag mådde. Inte förrän jag en dag utmattad föll ned på en stol och storgrät.

När barnet blir hemmasittare

Det var med det andra barnet som sammanbrottet kom. Den yngsta dottern visade sig tidigt ha ärvt sin mammas svårigheter. Plus några till. Dottern är nu elva år och ett av de uppskattningsvis 19 000 barn i Sverige som inte klarar av att komma till skolan, det som brukas kalls hemmasittare.

En vanlig uppskattning – grundad i en undersökning från Karolinska institutet – är att tre fjärdedelar av de barnen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF.

– Min dotter har ingen diagnos i dagsläget, men har drag av adhd, autism och kravkänslighet, berättar Jeanette Lilja.

Ärftligheten för NPF är stark, den ligger på omkring 80 procent. Av de barn som är hemmasittare har de flesta med andra ord en förälder med NPF, utredd eller ej. Det är en dubbel belastning som alltså är vanlig, och ofta dold.

Det höjer oddsen för att lyckas både på jobbet och hemma:

– Min dotter behöver kunna låna av mitt lugn. Men jag har ju själv ett nervsystem som är extremt lätt att trigga. Och ingen energi att hantera känslomässiga sammanbrott.

Hemmakontor med dator och inspelningsutrustning, videomöte på skärm. Kopplas till att arbeta flexibelt när barnet är hemmasittare.
Efter att ha lämnat sin anställning började Jeanette berätta öppet om sin situation – bland annat i en podd. Att kliva fram kändes riskfyllt, men hon orkade inte leva bakom en fasad. Foto: Carolina Byrmo.

Tillvaron som hemmasittarförälder inleddes för Jeanette Liljas del med flera års kamp för att få dottern i väg till förskolan, och sedan till skolan. De långa morgnarna av lirkande och mutande avtog så småningom – dottern gick inte längre över tröskeln.

– Hon har en extremt stark vilja, som orsakar låsningar i många olika situationer. Så var det redan i förskolan. I skolan kunde hon gömma sig under bänken och vägra komma fram. Det kunde vara kläder som skavde. Stressen gjorde alla mindre problem tusen gånger värre.

Hon beskriver stressen som extrem. Men ambitionen att vara sitt bästa jag både på jobbet och som förälder kunde Jeanette Lilja inte släppa. Gradvis blev situationen alltmer ohållbar.

Morgnarna som tog slut: lirkande, mutande – och till sist tvärstopp

– Jag räckte inte till, fick inte ihop pusslet. Jag gick helt och hållet på adrenalin. Jag ville förändra situationen, men förstod inte hur jag skulle göra, det kändes bara omöjligt. Läkaren sade: ”Det första du behöver göra på morgonen när du lämnat barnen är att vila.”

I stället tog hon ett djupt andetag och drog på peppande musik på högsta volym i bilen på väg till jobbet. För att boosta dopaminet, göra sig redo att sprudla.

– Professionellt stod jag alltid på kanten till en ravin. Jag satt hemma på kvällarna och grinade i panik, i total visshet om att jag inte kommer att klara det. Ändå levererade jag.

När hemmasittande påverkar jobbet: så mår föräldrarna

10 procent av alla skolelever i Sverige har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. Riksförbundet Attentions skolrapport 2025 visar hur föräldrarnas arbetsliv och hälsa påverkas av skolsituationen. (Rapporten gäller alltså barn som har en NPF-diagnos och inte enbart hemmasittande barn.)

 

* 63 % uppger att den psykiska hälsan har påverkats.

* 55 % uppger att de är utmattade.

* 40 % uppger att den ekonomiska situationen har försämrats.

* 35 % har gått ned i arbetstid.

* 30 % är eller har varit sjukskrivna.

* 12 % har känt sig tvungna att byta arbete/arbetsplats.

* 8 % har slutat arbeta helt.

 

Hon var omtyckt, men hon kom sent och gick tidigt för att få livet att gå ihop. Ibland kunde kollegor fråga ”jobbar du halvtid?” eller ge andra kommentarer som sved. Men det tyngsta var skuldkänslorna, de åt upp henne inifrån.

Arbetslivet fortsatte – på adrenalin och skuld

– Jag kände mig som en dålig människa om jag arbetade hemma. Eller inte gjorde mina timmar. Det fanns ingen på arbetsplatsen som fattade – men det hade kanske ändå inte haft någon betydelse. Jag hade inte tagit emot särbehandling.

Det var inte Jeanette Lilja som förstod att det tagit stopp. Det var chefen. Han skickade hem henne till en sjukskrivning som i praktiken kom att pågå i sex år.

– Jag grät på jobbet, bröt ihop ofta. Var alltid stressad och trött. Jag klarade inte att föra processen framåt – och det var ju jag som var projektledare. Men jag pressade på och tänkte att så här är väl livet för alla.

De första två veckornas sjukskrivning grät hon. Kände sig misslyckad och det gjorde ont. Snart nog påbörjade hon en adhd-utredning och fick sedan all hjälp vården kunde ge.

– Men det visade sig vara svårt att reda ut vad som lett till utmattningen. Diagnosen, jobbet, föräldraskapet? Jag var högfungerande, men mådde ändå så dåligt. Det var överväldigande även för dem som skulle hjälpa mig.

Hon gick under de sex åren av och på med sjukskrivning, adhd-mediciner och återgång i arbete. Inget fungerade riktigt bra. Till sist fick Jeanette Lilja lämna sin anställning med nio månaders avgångsvederlag.

Jeanette Lilja i hemmiljö på golv med arbets-/pysselmaterial. Kopplar till flexibilitet och pauser i ett anpassat arbetsliv.
Föräldrar till hemmasittare tvingas ofta bygga om hela vardagen. Jeanette anpassade både arbetstider och upplägg för att orka och kunna vara hemma när det behövs. Foto: Carolina Byrmo.

Hon startade en adhd-podd tillsammans med en kompis, där hon berättade om sin tillvaro.

– Jag höll på att kräkas innan första avsnittet, jag tänkte att arbetslivet var kört, att jag aldrig skulle få ett jobb igen. Men jag var beredd att ta risken. Jag klarade inte att leva bakom en fasad längre.

Jobb fick hon ändå, flera stycken. Jeanette Lilja är lättrekryterad, som hon säger själv. Men alla anställningar slutade ganska snabbt i sjukskrivning.

Lösningen var att sluta kämpa och i stället känna efter när allt känns bra: då är miljön rätt. Där finns energi för henne.

– Jag började förstå att det handlar om dopamin och signalsubstanser. Min hjärna behöver roliga saker, att jag lär mig nytt.

Hon hittade sin plats när hon började använda sina egna erfarenheter till att hjälpa andra människor som har NPF. Sedan tre år tillbaka coachar hon klienter med adhd och autism att fungera bättre i livet.

Numera styr hon själv över timmarna hon arbetar.

– Jag har paus mellan klienterna och den sista tar jag emot klockan två. Jag finns tillgänglig för min dotter. Sedan händer det att det inte räcker, att jag får lov att omboka klienter. Men det fungerar för mitt barn.

Det egna nervsystemet mår numera också bättre.

– Jag behöver få arbeta när energin finns. På ett kontor är jag slut efter klockan två på eftermiddagarna.

Text: MARIKA SIVERTSSON.

Så många är hemmasittare i Sverige

Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert.

Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används. Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.

Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.