Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Flexibilitet gör anställd till buffert

Publicerad

 

Flexibilitet gör anställd till buffert

När kraven på mer flexibilitet ökar är det till stor del på individernas bekostnad. Det konstaterar professor Gunnar Aronsson som deltar i en av Näringsdepartementet tillsatt arbetsgrupp som ska komma fram med en handlingsplan för arbetsmiljön.

Inställda raster och luncher, övertid och hemarbete. Dagens arbetsliv bäddar för stress och utbrändhet. Statistiken visar att andelen långtidssjukskrivna med stressymptom har ökat dramatiskt. Näringsdepartementets arbetsmiljögrupp presenterade i dag, måndag, en delrapport. I december ska en handlingsplan vara klar.
- Med flexibilitet menas att man har resurser att hantera oväntade situationer. Den möjligheten borde finnas både för företag och individer. Problemet med den magra produktionen i dag är att man avskaffar bufferten, den blir för kostsam. Istället blir individen buffert, med krav på ständig tillgänglighet, individen får stå för flexibiliteten, säger Gunnar Aronsson.
En annan orsak till de ökade sjukskrivningarna är de lösa anställningsformerna. I arbetsgruppen har man vänt på problemställningen och frågat sig varför vissa arbetsplatser har så frisk personal. Det man kom fram till är att faktorer som att man tycker om sitt jobb, att man kan utföra det väl, att man inte har konflikter och att man känner att man har stöd av chef och arbetskamrater spelar en avgörande roll.
- Den viktigaste belöningen en arbetstagare kan få är att man känner att man gör ett bra jobb, säger Gunnar Aronsson.
I delrapporten har man tagit fram sju åtgärdsområden att arbeta vidare med:
ekonomiska styrmedel
lagstiftning och certifiering
tillsyn och metoder därtill
lokal samverkan
arbetstid
företagshälsovård
forskning, kompetensutveckling och kunskapsspridning
De sju åtgärdsområdena ska ligga till grund för diskussioner, några konkreta förslag om hur man ska förbättra arbetsmiljön och få ned sjukskrivningarna finns inte.

LINDA SVENSSON © siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.