Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnliga chefer liknar manliga

Publicerad

Kvinnliga chefer liknar manliga

Kvinnliga chefer är inte annorlunda än manliga. Men enligt ny forskning finns det många omedvetna och outtalade ideal som försvårar för kvinnor att nå chefspositioner. Samtidigt visar en annan studie att det krävs traditionellt manliga egenskaper hos den kvinna som vill bli chef.

Ekonomen Ulla Eriksson vid Handelshögskolan i Göteborg har följt tio karriärinriktade personer som deltagit i ett traineeprogram på ett privat företag. Målet har varit att de skulle komma in i företagets ledningsgrupper.
Trots att företaget ansträngt sig för att få fram kvinnliga chefer på högre ledningspositioner har det inte lyckats. Kvinnor stannar som lägre chefer. 45 procent av alla som tagits in i traineeprogrammet under en tioårsperiod har varit kvinnor, men ingen av dem har nått företagets ledningsgrupp under denna tid.
- Jag kan inte se någon skillnad på hur män och kvinnor är i karriären, men däremot finns outtalade ideal både från dem själva och från företaget. Till exempel kan man utläsa mellan raderna att det för kvinnorna är ett avbräck i karriären att skaffa familj, medan det för män inte ses som ett problem. För män är familjen enbart en källa till harmoni och balans. Men samtidigt ses det som naturligt för både kvinnor och män att skaffa familj. En kvinna som inte vill ha barn betraktas inte som normal, säger Ulla Eriksson.
Hon har följt fem män och fem kvinnor genom traineeprogrammet och konstaterar att de i början under programmet präglas av jämlikhet och kamratskap.
- Kvinnorna lever i en föreställning om jämställdhet, men upptäcker senare att det är svårt att kombinera karriär och familj.
Även psykolog Sophia Marongiu slår i sin avhandling från Arbetslivsinstitutet fast att framgångsrika chefer liknar varandra, oavsett biologiskt kön. Det är en myt att kvinnor skulle föra in en annorlunda stil i etablerade strukturer, menar hon. Få kvinnliga chefer har det Sophia Marongiu kallar kvinnlig personlighetsprofil, till exempel genom att vara mer relationsorienterade och personalvårdande än män. Åtminstone gäller det Arbetsmarknadsverket, som hon undersökt.

CARITA ANDERSSON © siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.