Något drastiskt har inträffat när det gäller möjligheten att få sjukpenning. Från 2014 har antalet sjukskrivna som fått sin sjukpenning indragen ökat stadigt. Från 1,2 procent till 5,8 procent 2017.

Det sker oftast efter 180 dagars sjukskrivning, då arbetsförmågan ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Då bedöms många vara tillräckligt friska för att jobba.

Försäkringskassans förklaring är att man gör fler och bättre utredningar, vilket man fick extra resurser från regeringen för 2015.

– Det har lett till fler bedömningar och avslag. Samtidigt har antalet ärenden som ändras vid omprövning i förvaltningsrätten minskat, säger Terese Östlin, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, citerar Försäkringskassans egen analys från 2015: ”Ett återkommande tema har varit att handläggare säger sig ha uppfattat en tydlig ledningssignal om att det generellt är bättre att ’fria än att fälla’.”

Lagen ger enskilda handläggare ett visst bedömningsutrymme. Men 2015 fick Försäkringskassan regeringens uppdrag att verka för att sjukpenningtalet (riksgenomsnittet per år) inte skulle överstiga 9,0 dagar. Det kan, skriver ISF, ”ha påverkat hur handläggarna använder lagens bedömningsutrymme och på så sätt ha bidragit till den kraftiga ökningen av indragningarna av sjukpenning”.

I somras kom två domar i Högsta förvaltningsdomstolen, Hfd. En svårt invalidiserad arbetare hade fått sin sjukpenning indragen. Hfd konstaterade att det inte fanns något som visade hur hans sjukdomar hindrade honom från att utföra ett stillasittande arbete, och att han därmed inte har rätt till sjukpenning.

Ett affärsbiträde, vars sjukdomar gör att hon har svårt med finmotorik och greppförmåga, hade nekats halv sjukpenning. Hfd konstaterade att det i de flesta arbeten krävs att man kan använda händerna och att hon därför har rätt till sjukpenning.

Domstolen slår fast att Försäkringskassans prövning av arbetsförmågan visserligen inte måste göras mot konkreta typer av arbeten, men ändå ska ”ta hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden i stort”. Hfd anser också att Arbetsförmedlingens arbetsförmågeutredningar bör vara vägledande för Försäkringskassans bedömning.

Båda fallen har drivits av LO-TCO Rättsskydd. Robert Sjunnebo, chef för organisationens försäkringsrättsenhet, anser att domarna måste leda till förändringar hos Försäkringskassan.

– Arbetsförmedlingens utredningar har ytterst liten betydelse för kassans beslut. Försäkringskassans bedömning måste baseras på kunskap, inte på vad en handläggare tror eller tycker, säger Robert Sjunnebo.

Försäkringskassan fick regeringens uppdrag att hålla nere antalet sjukdagar

Frågan är dock vad domarna får för effekt i praktiken. Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist anser nämligen att de ligger i linje med kassans nuvarande tillämpning och lyfter i stället fram att domstolen gett Försäkringskassan rätt i att man inte behöver peka ut en konkret typ av arbete som den försäkrade kan utföra. Hon menar också att Försäkringskassan tar hänsyn till både förhållandena på arbetsmarknaden och Arbetsförmedlingens utredningar och att en arbetsförmågeutredning kan vara vägledande men inte behöver vara avgörande för kassans bedömning.

– Men vi kommer att återge det Hfd skriver i domen i vår vägledning så att detta blir ännu tydligare för handläggarna.

På ett plan kan domarna dock få betydelse för Försäkringskassans arbete, menar hon.

– Domarna innehåller ett pedagogiskt resonemang där det stegvis beskrivs hur man ska tänka vid en prövning. Det tar vi till oss. Robert Sjunnebo på LO-TCO är förvånad över Försäkringskassans uttalande.

– Försäkringskassan är inte bara en part i målet utan också en myndighet som ska förhålla sig till saker på ett mer objektivt sätt. Om de inte tycker att det är viktigt får man hoppas att domstolarna inte håller med. Om å andra sidan domstolarna instämmer i att Hfds dom inte har betydelse, då behöver lagen ändras.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över sjukförsäkringen, bland annat för att se över tillämpningen av begreppen ”normalt förekommande arbete” och ”särskilda skäl” vid bedömning av arbetsförmåga.

Läs mer: 27 000 nekades ersättning