Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Få lön utan att jobba

Minskad fattigdom, ohälsa och byråkrati. Om alla i Sverige fick en basinkomst, oavsett om de jobbar eller inte, skulle allt bli bättre, menar förespråkarna. Men modellen saknar inte kritiker.
Ola Rennstam Publicerad
Izabelle Nordfjell/TT
Finland införde nyligen medborgarlön, men initiativet har stött på kritik. Izabelle Nordfjell/TT

Hälften av alla arbetstillfällen kan komma att försvinna de kommande 20 åren, enligt en del forskare. Om det verkligen blir så, hur ska alla egentligen få sin försörjning? En modell som framhålls som ett alternativ till dagens offentliga trygghetssystem – från både vänster- och högerhåll – är basinkomst, eller medborgarlön.

Tanken är enkelt uttryckt att slå ihop alla offentliga sociala försäkringar och att staten i stället ger samtliga vuxna medborgare en fastslagen summa pengar varje månad, utan krav på motprestation.

Enligt förespråkarna skulle det ge alla en grundläggande ekonomisk trygghet och en dräglig tillvaro samtidigt som vi ges en möjlighet att välja hur mycket, eller lite, vi vill lönearbeta.

Från vänsterhåll framhålls ofta att basinkomst inte bara skulle lösa arbetslösheten utan också leda till ett mer jämlikt samhälle där ingen behöver känna sig pressad att ta ett jobb. I stället kan vi ägna oss åt att förverkliga oss själva och dessutom få tid att engagera oss i en demokratisk utveckling av samhället.

Minskad jobbstress skulle dessutom göra oss mindre sjuka och därmed leda till minskade sjukvårdskostnader. Och en minskad lyxkonsumtion skulle vara positivt för miljön.

Ett argument från nyliberalt håll är att den nuvarande välfärdsstaten är för byråkratisk och att en basinkomst skulle minska detta, till exempel när det gäller administrationen och behovsprövningen vid utbetalningar av ersättning från socialförsäkringssystemet.

Bland anhängarna hittar man nyliberalen Milton Friedman, socialdemokraten James Tobin och vänsterliberalen Guy Standing.

Det saknas dock inte invändningar mot basinkomst. Den vanligaste kritiken är att det helt enkelt är en utopi som skulle bli väldigt dyr och sluka större delen av statsbudgeten. Det sistnämnda beror naturligtvis på vilken nivå lönen ligger på, men reformen riskerar att bli meningslös om den läggs på en alltför låg nivå.

Kritiker från höger menar att fler skulle förlora viljan att arbeta. Varför skulle någon vilja jobba i slitsamma men viktiga yrken om de lika gärna kan bli försörjda av staten? Och hur skulle samhället förhålla sig till dem som exempelvis super upp pengarna och inte klarar sitt uppehälle trots basinkomst?

Kritiken från vänster, bland annat från LO-ekonomer, går ut på att medborgarlön riskerar att bli ett sätt att pressa ner ingångslönerna och skapa fler fattiga arbetare. Risken finns också, menar en del, att medborgarlön blir en kvinnofälla. Det är ju flest kvinnor som utför obetalt hemarbete, en roll som basinkomsten skulle kunna cementera.

Just nu utreds och testas basinkomst på flera håll i världen. Alaska, den kanadensiska delstaten Ontario och Utrecht i Nederländerna är tre exempel. Men när Schweiz folkomröstade om saken i fjol blev det nej.

Finland införde medborgarlön i liten skala vid årsskiftet. Det försöket har dock kritiserats för att snarare leda till motsatsen till hela idén: att förmå de 2 000 arbetslösa som ingår i experimentet att ta ett arbete. Försöket ska utvärderas nästa år.

FÖRDELAR

  • Minskad byråkrati
  • Mindre miljöpåverkan
  • Minskad stress och ohälsa ger lägre sjukvårdskostnader
  • Tid att förverkliga oss själva och engagera oss i en demokratisk utveckling av samhället

NACKDELAR

  • Dyrt
  • Riskerar att bli en kvinnofälla
  • Minskad vilja att arbeta
  • Vem vill utföra viktiga men slitsamma och dåligt betalda yrken?
  • Kan leda till sänkta ingångslöner

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Facken: Regeringens besked är märkligt och överraskande

Regeringen väntar med att införa lagen om lönetransparens. Enligt Nina Larsson (L) beror det på kritik från fack och arbetsgivare. Facken kallar regeringens nya ståndpunkt märklig och överraskande.
David Österberg Publicerad 27 mars 2026, kl 08:58
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, vill förhandla om lönetransparensdirektivet
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, pausar införandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Direktivet leder till för mycket regelkrångel för företagen, anser hon. Facken är kritiska. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT/Christine Olsson/TT.

EU:s direktiv om lönetransparens ska vara genomfört senast den 7 juni år. Regeringen hade först tänkt införa det den 1 juli, men ändrade sig sedan och sköt på införandet till januari 2027. Igår kom beskedet att regeringen vill omförhandla direktivet med EU innan det blir lag i Sverige. 

Regeringen tycker fortfarande att direktivets syfte är gott men anser att den administrativa bördan "riskerar att minska jämställdhetsvinsterna."

Regeringen skriver också i sitt pressmeddelande att den har haft dialog med arbetsgivare, fack och civilsamhället "om svårigheterna med direktivet." 

Martin Wästfelt är förhandlingschef på Unionen. Han säger att beslutet var överraskande.

– Huvuddelen av kritiken kommer från arbetsgivarsidan, även om vi också har haft vissa invändningar mot lagrådsremissen.

"Direktivet är inte så betungande"

Martin Wästfelt anser inte att de förändringar som direktivet medför är så betungande som kritikerna påstår.

– Inte för de företag som redan sköter lönekartläggningen i samråd med fackförbunden. Men tyvärr finns det många företag som inte sköter de befintliga reglerna och för dem innebär direktivet ett ökat tryck. Man måste samtidigt komma ihåg att vi har ett samhällsproblem i form av ojämställda löner och därför är lönetransparens bra, säger han.

Så direktivet skulle kunna leda till mer jämställda löner?

– Ja, det tror jag, även om den metod som regeringen har föreslagit inte är optimal. Det vore önskvärt att ha ett större utrymme att jobba med de här frågorna avtalsvägen. Men jag konstaterar samtidigt att regeringen utsätter Sverige för en viss risk genom att inte implementera direktivet nu.

Är det arbetsgivarsidan som har drivit på för att stoppa direktivet?

– Ja, som jag förstår det är det så både i Sverige och andra EU-länder. Det finns flera länder som släpar med att införa direktivet.  

"Riskerar Sveriges trovärdighet i EU"

Inte heller fackförbundet Vision har uttryckt kritik mot att direktivet införs. 

– Regeringens nya ståndpunkt är märklig. Vi anser tvärtom att det är dåligt för jämställdheten att inte införa direktivet. Det riskerar dessutom Sveriges trovärdighet i jämställdhetsfrågor och vår ställning i EU-samarbetet. Regeringen hänvisar till nära dialog med arbetsmarknadens parter, men från Visions sida har vi varit tydliga med att lönetransparensdirektivet måste införas, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision, i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna välkomnar regeringens besked

Arbetsgivarna är dock nöjda med regeringens besked.

– Det är mycket bra att regeringen pausar genomförandet av direktivet. Det ligger helt i linje med vad andra europeiska länder gjort. En ökad administrativ börda på företagen hade bara tagit resurser från det praktiska och långsiktiga jämställdhetsarbete som svenska arbetsgivare redan genomför, säger Mattias Dahl, vice vd för Svenskt Näringsliv i en kommentar.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen håller med.

– Regeringen har hörsammat det som vi och många av våra medlemsföretag har framfört under lång tid, att direktivet i sin nuvarande utformning riskerar att skapa betydande administrativa bördor utan att fullt ut bidra till sitt syfte, säger Anna Nordin, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.

Direktivet ska minska löneskillnaden

Syftet med EU:s lönetransparensdirektiv är att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Direktivet innebär bland annat att arbetsgivare ska redovisa lönespann i jobbannonser, rapportera löneskillnader mellan kvinnor och män till Diskrimineringsombudsmannen och informera anställda om snittlönen på arbetsplatsen.

Kollega har sökt jämställdhetsminister Nina Larsson (L) för en kommentar.