Stat och kommuner får huvuddelen av sina inkomster från skatter på arbete. Men i en automatiserad framtid gör robotar allt mer av det vi i dag betraktar som arbete och stryper därmed en del av inflödet. Det kan innebära att politikerna måste hitta andra sätt att finansiera trygghetssystemen på.

Ett möjligt sätt är att beskatta robotar som jobbar. Idén har bland annat framförts av Microsofts grundare Bill Gates. I en intervju säger han att en skatt på robotar skulle kunna finansiera arbeten som robotar inte är bra på – inom exempelvis barn- och äldreomsorg. Dessutom skulle skatten innebära att automatiseringen saktades ner och att vi på så sätt får tid att hinna med omställningen på arbetsmarknaden.

Även EU-parlamentet har diskuterat skatt på robotar. Tanken var att skattepengarna skulle användas till att utbilda människor vars jobb hade tagits över av robotar. Förslaget röstades dock ner.

I Sydkorea är däremot en form av robotskatt snart verklighet. De senaste åren har företag som investerat i automatisering kunnat göra särskilda skatteavdrag, men nu föreslår den koreanska regeringen att avdragen ska minska och senare helt försvinna. Syftet är dels att kompensera statens inkomstbortfall när människor ersätts av maskiner, dels att få automatiseringen att bromsa.

Det är inte realistiskt att försöka bromsa utvecklingen

Men många är skeptiska till robotskatt. Peter Eriksson (MP), som är Sveriges digitaliseringsminister, anser till exempel att en sådan skatt skulle bromsa utvecklingen.

– Jobb kommer försvinna. Men att fortsätta producera och arbeta som tidigare är inte realistiskt och att försöka bromsa utvecklingen med en innovationshämmande robotskatt är inte ett alternativ. I stället ska vi vara med och leda och driva utvecklingen. Då kan vi påverka hur tekniken förändrar samhället. Det handlar om mängder av nya jobb och verksamheter, säger han.

Även Stefan Fölster, nationalekonom och författare till boken Robotrevolutionen, är övertygad om att skatt på produktionsrobotar är fel väg att gå. Skatten skulle hämma utveckling och dessutom dras med flera praktiska problem.

– En robot är inte bara en maskin som marscherar runt och utför sysslor – den största robotiseringsvågen kommer inom artificiell intelligens, säger han.

Stefan Fölster anser att det finns bättre sätt att klara av omställningen mot ett robotiserat samhälle – och menar att Sverige är ett av de länder som är rustat att klara av den.

– På medellång sikt går utvecklingen att hantera. Länder som reformerar kan upprätthålla sysselsättningen ganska bra. Det har flera länder – däribland Sverige, Tyskland, Kanada, Schweiz och Nederländerna – lyckats med. I exempelvis delar av USA och Italien har man inte lyckats med det, vilket innebär att stora befolkningsgrupper står utanför arbetsmarknaden.

Vilka reformer är nödvändiga?
– Arbetsmarknadens största akilleshäl är utbildningssystemet. Det måste reformeras så att människor kan skola om sig. Vi måste också ha ett lärlingssystem för att nyanlända och studieovana personer ska kunna få jobb. Skattesystemet behöver göras om, med sänkt skatt på arbete, och fortsatt utveckling av RUT och ROT.

I ett längre perspektiv kommer dock inte utbildningsinsatser att vara tillräckliga för att upprätthålla sysselsättningen, enligt Stefan Fölster.

– På längre sikt kommer färre att arbeta – eller arbeta färre timmar än i dag. Kanske behöver vi skapa arbeten som strängt taget inte behövs. Det är bra för sammanhållningen i ett land att människor arbetar och jag tror att vi kan hitta sätt att belöna människor som utbildar sig och försöker arbeta. Och jag är optimistisk inför framtiden. Automatiseringen kommer att innebära att det blir billigare att ha en god levnadsstandard.

Hur fort arbetsmarknaden kommer att ändras är det ingen som vet. Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier, tror att det är lätt att överskatta hastigheten.

– Förändringarna på arbetsmarknaden går långsammare än vi tror, vi ska inte underskatta trögheten. Ofta gör man misstaget att förväxla potential med faktisk förändring. Ta självkörande bilar. De kommer inte att börja användas över en natt. Det finns 4,5 miljoner bilar i Sverige som först ska bytas ut. Och en ny bil kostar några hundratusen. Dessutom är många förtjusta i sina bilar och ser inte nyttan med en självkörande bil. Strukturer är tröga och både arbetskollektivet och kapitalkollektivet har investerat tid och pengar i nuvarande system och kommer att göra allt för att bromsa utvecklingen.