Hoppa till huvudinnehåll
Pension

Hela pensionen till dig själv eller en del till familjen?

Hur ska man tänka när man väljer efterlevandeskydd? Pensionsexperten Staffan Ström, på tjänstepensionsföretaget Alecta, ger sina bästa tips.
Anita Täpp Publicerad
Collectum
Collectum

Den som inte har familj ska självklart inte heller välja efterlevandeskydd. Men om man har familj så ska man börja med att ställa sig frågan om hur ekonomin blir för de efterlevande om man skulle gå bort, säger Staffan Ström.

 Ofta behövs någon form av skydd, men det är inte självklart. Man kan ju till exempel ha en högavlönad partner eller ha en förmögenhet i familjen.

– När vi har tittat på vilka det är som väljer de här skydden är det i första hand lågavlönade kvinnor. De kryssar i alla sorters efterlevandeskydd eftersom de vill ta ansvar för sin familj till och med efter döden. Deras högavlönade make, om jag generaliserar lite, kryssar inte i något. Han tänker att det är bättre att pengarna går till hans egen pension och tror sig vara odödlig. Egentligen borde det naturligtvis vara tvärtom, att han borde tänka på sin lågavlönade partner.

Så det är alltså värt mycket att ta bort det?
– Under den första halvan av yrkeslivet, när barnen är små och man ofta har små marginaler i familjens ekonomi, är skydden väldigt bra att ha och de är inte dyra. Men när man börjar närma sig pensionen ska man fundera på om de verkligen behövs fortfarande. Den här typen av skydd blir oftare dyrare ju äldre man är, och genom att välja bort dem kan man bättra på sin egen pension. En beräkning från Collectum visar till exempel att man kan höja sin egen tjänstepension med uppåt 20 procent om man väljer bort återbetalningsskyddet i samband med att man går i pension.  

– Ett bra tillfälle att fundera över vilket skydd familjen egentligen behöver är när barnen flyttat hemifrån och har egen försörjning. Då tycker jag att man ska sätta sig ner med sin partner och räkna på vad som händer med ekonomin om någon går bort. Om den efterlevande klarar sig på sin egen inkomst behövs inga skydd längre. Men om det blir svårt att klara sig på en inkomst kan det vara bra att ha kvar skydden.

Hur ska jag göra om jag har familjepension till mina efterlevande?
– Familjepensionen är på många sätt en väldigt bra försäkring. Den gäller med fullt belopp från första dagen på jobbet, den anpassas automatiskt efter hur många barn man har och den ger min make/make ersättning hela livet ut, oavsett hur gammal jag är vid dödsfallet. Men för den som inte har någon familj eller inte har något behov av att skydda dem ekonomiskt vid dödsfall är den såklart onödig. Då kan man välja bort den och istället få lite större inbetalningar till sin egen pension istället. Men det gäller att tänka sig för. Har man en gång valt bort den kan man inte återgå till den igen.

Det händer att företag i dag vill ha samma pensionsplan för alla anställda och då har ITP1. Vad händer med min familjepension om jag byter till en sådan arbetsgivare? Eller om jag avsäger mig familjepensionen i medelåldern?
– 
Då får dina anhöriga det som hann tjänas in till familjepensionen fram till dess att du bytte arbetsgivare eller valde bort familjepensionen.

Vad kan jag göra om jag har familjepension som imn sambo inte kan dra nytta av?
– Då tycker jag att du ska välja bort familjepensionen. Då styrs inbetalningarna om till din ITPK istället, och i den kan du välja återbetalningsskydd som ska gå till din sambo. Och glöm inte att samtidigt fylla i ett förmånstagarförordnande så att din sambo får dina TGL-pengar, säger Staffan Ström.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.