Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Här finns anpassade jobb för studenter

Pluggar du och vill tjäna lite extra? Eller vill du ha en praktikplats? Det finns faktiskt avtal som kan hjälpa.
Niklas Hallstedt Publicerad
Johnér
Johnér

Många vill dryga ut studiemedlen med lön. I vissa branscher, exempelvis inom IT, kan studenter – precis som alla andra – få jobb under begränsad tid utan att det krävs särskilda skäl.

I andra branscher finns särskilda tidsbegränsade anställningsformer anpassade just för studenter. Feriearbete är en sådan. Förutsättningen är att det handlar om lov eller annat uppehåll i studierna som är överblickbart.

Den så kallade 832-anställningen på callcenter är en annan variant som ofta används för studenter. Namnet kommer av att de inte får jobba mer än 832 timmar under en tolvmånadersperiod. Denna anställningsform är avsedd att användas vid kortsiktiga och återkommande behov av tillfällig arbetskraft. Den får alltså inte användas för att täcka ett kontinuerligt behov.

För den som är ute efter något mer än att tjäna pengar finns möjligheter till tidsbegränsat praktikarbete i ett antal av Unionens branscher. Arbetet ska vara ett examenskrav eller en förutsättning för att komma in på en viss utbildning.

Med Teknikarbetsgivarna, som är Unionens största avtalsområde, finns dessutom ett extra detaljerat avtal om praktikanställning. Det gäller dem som går teknisk linje på högskola eller gymnasium där praktik är obligatorisk. Detsamma gäller dem som behöver göra praktik på ekonomi- eller PA-linjen vid högskola.

Lönen för en praktikant som har fyllt 18 år ska vara minst 75 procent av avtalets lägsta lön.

Inom några branscher finns också ett relativt nytt avtal, det så kallade studentmedarbetaravtalet, som ska göra att studerande kan få in en fot i arbetslivet. Tanken är att underlätta övergången mellan studier och yrkesliv, samtidigt som det ska ge företagen möjlighet att knyta till sig ny kompetens.

Genom avtalet ska studenter på universitets- och högskolenivå kunna anställas med arbetsuppgifter som är ”kvalificerade och har koppling till de pågående studierna”. Anställningen får inte överstiga 15 timmar i veckan i snitt.

Redan 2014 skrevs ett sådant avtal mellan fastighetsbranschens arbetsgivarorganisation, Fastigo, och ett antal fack, däribland Unionen.

Hittills är det dock få som har utnyttjat möjligheten. Helt enkelt för att man inte känner till den. Förra våren gjordes en utvärdering med en enkät till 342 företag i byggbranschen. Knappt hälften besvarade enkäten. Av dem kände hälften till möjligheten att anställa studerande. Totalt hade företagen gjort 14 sådana anställningar.

– Det är en låg siffra. Nu måste avtalet marknadsföras, säger Mikael Seger, central ombudsman på Unionen, som tycker att parterna har ett gemensamt intresse av kompetensförsörjning.

– Vi har ett generellt problem med att det är få som är intresserade av jobb i byggbranschen.

Avtal om studentmedarbetare finns på ytterligare två av Unionens avtalsområden: kommunala bolag och arbetsgivaralliansen Upplevelse & kultur. 

Så mycket får du tjäna

Vilken inkomst du får ha utan att dina studiemedel sänks beror på hur lång utbildningen är. Studerar du på heltid i 20 veckor kan du under samma kalenderhalvår tjäna som mest 86 782 kronor. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.