Efter ett halvår som kemist på ett bolag i Gävletrakten fick mannen plötsligt sin lön halverad. Enligt arbetsgivaren fanns ett muntligt avtal om att medarbetaren skulle gå ner i tid då det inte fanns tillräckligt att göra. Kemisten nekar till att det funnits en sådan uppgörelse.
Efter åtta månader med halverad inkomst kontaktar han Unionen, bolaget kommer dock inte till förhandlingarna som rör tvisten. När bolagets chef får ett kravbrev från facket uppstår en konflikt mellan honom och den anställde. Enligt kemisten skriker chefen åt honom och slår honom även i ansiktet, något chefen förnekar.
Ett vittne i lokalen bekräftar att den ansvarige för bolaget är arg och har ett högt tonläge, däremot förekommer det aldrig något slag. Grälet slutar med att kemisten lägger nycklarna till arbetsplatsen på ett bord och lämnar kontoret i tron att han blivit avskedad. Bolagets uppfattning är att medarbetaren självmant har lämnat sin tjänst. Att arbetsgivaren därefter aldrig kontaktar honom för att kontrollera hur det verkligen förhåller sig visar sig nu bli riktigt dyrt.
Arbetsdomstolen håller med Unionen om att hanteringen är ett brott mot anställningsskyddet. Domstolen slår fast att ansvaret att reda ut oklarheter efter en upprörd situation ligger på arbetsgivaren. Görs inte detta är det att betrakta som ett avskedande.
Enligt Arbetsdomstolen har arbetsgivaren inte kunnat visa något som pekar på att kemisten verkligen hade en halvtidsanställning. Dessutom talar lönespecifikationer och arbetsgivarintyg för att Unionenmedlemmen hade kvar sin heltidstjänst.
Bolaget döms nu att betala ett ekonomiskt skadestånd till kemisten på närmare 66 000 kronor och ett allmänt skadestånd på totalt 140 000 kronor för brott mot lagen om anställningsskydd och semesterlagen. Dessutom ska arbetsgivaren betala den uteblivna heltidslönen på drygt 130 000 kronor plus ränta samt stå för tre fjärdedelar av rättegångskostnaderna, närmare 100 000 kronor.
