Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

35 år som konstruktör - så har yrket förändrats

De flesta som har jobbat ett tag kan nog blicka tillbaka i karriären och komma på flera exempel på hur just deras bransch har förändrats genom åren. Inom vissa yrken har utvecklingen varit nästan explosionsartad. Det kan konstruktören Susanne Karlsson på Volvo AB intyga.
Petra Rendik Publicerad
Susanne Karlsson framför sin skärm och arbetsplats.
Susanne Karlsson har varit konstruktör i 35 år. Foto: Privat

Susanne Karlsson är minst sagt rutinerad. Hon har jobbat inom teknikbranschen sedan hon gick ut gymnasiet för snart 35 år sedan.

De senaste 20 åren har hon arbetat på Volvo Construction Equipment i Eskilstuna som konstruktör. Jobbet går ut på att skissa eller konstruera olika redskap och maskintillbehör. På 80-talet, när hon var ny i arbetslivet, ritade hennes kollegor för hand med tuschpennor på plankor.

– Men jag hann aldrig rita så mycket, vi hade börjat använda datorn alltmer när jag började jobba. Det var kul och det var nytt, säger Susanne som ändå tycker att den största tekniska förändringen var när man gick över från 2D till 3D.

– Någon gång på slutet av 90-talet kunde vi klicka på 3D-bilden och få ut alla vyer på en gång utan att behöva rita till det.

Men att ha en egen dator då var inte att drömma om minns Susanne. Alla fick samsas om en eller två datorer. Och hann du inte klart din ritning fick du boka en ny tid dagen efter. Ritningarna skickades sedan till en skrivarcentral och kom, med lite tur, tillbaka dagen efter med posten.

– I dag finns det ju inte en tanke på att behöva vänta en minut på någonting. Det är kanske den största förändringen de senaste åren, allt ska gå fort och allt går fortare.

På 80- och 90-talet fanns det tid att lära sig till exempel nya program eller sätt att arbeta.  Susanne Karlsson minns utbildningar som varade en vecka.  I dag har kompetensutvecklingen bantats ner till e-kurser och enstaka seminarier på jobbet berättar hon.

Vad tror då Susanne att framtidens konstruktörer behöver kunna?

Arbetsmarknaden ser god ut inom flera tekniska yrken. Just nu råder det också brist på konstruktörer på Susannes avdelning.

Hennes råd är att tänka mångsidighet eller multikompetens.  Nu räcker det inte att bara vara bra på motorer utan du ska helst kunna el och programmering också. Susanne har märkt att hon alltmer måste kunna ta eget ansvar och lösa problem med hjälp av kollegor eller på egen hand, även när det är sådant hon faktiskt inte kan. Därför är en gedigen utbildning, helst på högskola, bra att ha i grunden.

Men samtidigt kommer en högskoleexamen inte vara helt avgörande för att lyckas som konstruktör.

– Man kanske har programmering som hobby och blir jätteduktig på det. Och när det kommer till lönen så är inte utbildning allt. Förr gällde ju högre utbildning, desto högre lön. I dag räknas vad du presterar mycket mer än en gammal examen. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.