För den Ericssonanställde i Borås, som riskerar att bli arbetslös efter 20 år på företaget, är beskedet om ”betydande neddragningar” en kalldusch. Inte blir det mycket bättre av att det sägs att de uppsagda har goda utsikter att få nya jobb. Tänk om man är en av dem som inte lyckas?

Det har förts fram ett antal förklaringar till Ericssons negativa utveckling, som teknisk inkompetens i ledningen, usel omvärldsanalys och misskött kompetensutveckling av de anställda. Det ligger säkert en hel del i dessa förklaringar. Misstag begås, somliga lockande att göra sig lustig över i efterhand – 2007 lär Ericssons ingenjörer ha avfärdat den första Iphone-mobilen som ”en skittelefon som ingen skulle köpa”.

Ericsson har hamnat på efterkälken. När utbyggnaden av mobilnäten avstannat krävs nya produkter för att tjäna pengar. Nu är det utvecklingen av nästa generations system, 5G, som hägrar. Där är vi inte ännu.

Men hur dåligt går det egentligen för Ericsson? Läget är utan tvekan pressat, årets andra hälft har hittills gått uselt med ett kraftigt försäljningsras och sjunkande börsvärde.Men ofta tycks resonemanget utgå från Ericsson anno 2000. Då var det Sveriges största bolag med ett börsvärde på 1 800 miljarder kronor och runt 40 000 anställda i Sverige. I dag är det ett helt annat företag. Börsvärdet når inte upp till 200 miljarder och antalet medarbetare i Sverige är snart under 15 000.

Samtidigt: hitintills har Ericsson gått med vinst och delat ut pengar till ägarna. Och tittar man globalt så är företaget ungefär i samma storleksordning som för 16 år sedan med 116 000 anställda - även om antalet svenska jobb inom Ericsson nu är på samma nivå som på 50-talet. (Se graf nedan - eller i mer detalj här.)

Men kanske har vi gått varvet runt? Nu flyttar nämligen allt fler företag tillbaka tillverkningen till Sverige. Låga löner, som inte längre är så mycket lägre än i Sverige, kompenserar inte för sämre kvalitet. Dessutom finns det fördelar med att ha utveckling och produktion nära varandra. Jobben finns alltså, om än utomlands. Den utvecklingen är inte Ericsson ensamt om; forskning och utveckling behålls i Sverige, medan tillverkningsjobben hamnar i låglöneländer.

Dit har Ericsson ännu inte nått. Kanske är det ett tecken på att företaget inte är i takt med tiden. I en artikel i Sydsvenskan jämför Jan Svensson, före detta utvecklingschef på Ericsson i Lund, dagens situation med hur det var när Ericsson lade ned datorsatsningen mot slutet av 1980-talet. Vilket så småningom ledde till den framgångsrika satsningen på mobiltelefoni.

På samma sätt som då kan Ericsson nu få loss viktiga resurser just när branschen går från 4G till 5G-teknik. Nu frigörs en massa kompetenta människor för att syssla med nästa framtidssatsning som vi kanske inte riktigt vet vad den går ut på, menar Jan Svensson.

Nog bådar det gott att Ericsson också satsar framåt genom att anställa 1 000 nya ingenjörer – även om det kan tyckas märkligt att man inte gett redan anställda chans till kompetensutveckling.

Skulle det inte lyckas lär det få konsekvenser. Sverige klarar sig säkert utan Ericsson, men antagligen inte lika bra som i dag. Ericsson fungerar som nav för det telekomkluster som är så viktigt för Sverige. Och företagets roll som plantskola för svenska ingenjörer går inte att överskatta.

Text: Niklas Hallstedt

Grafik: Gabriella Westberg