Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Uppsagd från Ericsson för andra gången
Petra Hertogs är luttrad. Och smått uppgiven. För 14 år sedan blev hon uppsagd från Ericsson i Kista. Nu kan det snart vara dags igen.
– Jag ser inget slut på osäkerheten och räknar kallt med att de ständiga neddragningarna kommer att fortsätta framöver.
– Jag ser inget slut på osäkerheten och räknar kallt med att de ständiga neddragningarna kommer att fortsätta framöver.
Petra Hertogs är kritisk till att Ericsson inte ger klara besked om vad nu som väntar de anställda.
– Vi vill veta vad som är på gång! Ovissheten gör att stämningen blir låg och dålig. Det spekuleras om Ericsson ska flytta utomlands, eventuella avstyckningar och vad som blir kvar i Sverige. Tankarna finns där hela tiden, men samtidigt går det inte att hålla på att älta, vi måste jobba på, säger Petra Hertogs som arbetar som Strategic Sourcing Manager på Group and Product Sourcing.
Hon anser att ett stort problem är att Ericsson under lång tid inte hade en ordinarie vd.
– Man måste ha någon som kommunicerar och fattar tydliga beslut. En ledare som är insatt i branschen och kan hantera de enorma utmaningar vi står inför.
Petra Hertogs berättar att hon och hennes kollegor är undrande inför vad som egentligen ligger bakom att Ericssons försäljning och vinst har minskat och är betydligt sämre än förväntat.
– Hur har det kunnat gå så här illa? Vad beror det på att det gått käpprakt åt skogen? Det är också mycket märkligt att företaget trots allt fortsätter att ha höga avkastningskrav, som nu leder till de neddragningarna som väntar. Men det går ju inte att bara spara och spara hela tiden om ett företag ska utvecklas, säger Petra Hertogs.
Hon menar att de återkommande uppsägningarna gör att Ericsson riskerar att hamna i en ond spiral och på sikt bli mindre attraktivt för unga talanger.
År 2002 blev Petra själv uppsagd när Ericsson drog ned i Kista. Efter en kort period av arbetslöshet fick hon ett annat arbete. Efter tre år sökte hon sig på nytt till Ericsson, men till en annan tjänst än tidigare.
– Jag hoppas få stanna kvar inom Ericsson eftersom det hela tiden finns chans att bredda sig och jobba med nya områden. Jag är 49 år och vill kunna hänga med i det som händer. Men jag saknar besked om hur jag på bästa sätt ska kunna kompetensutveckla mig och vad som förväntas av mig för att jag ska kunna vara en tillgång för företaget även i framtiden.
Trots ovissheten är Petra ändå inte särskilt orolig inför framtiden.
– Om jag inte får stanna kommer jag att ta mig vidare på ett eller annat sätt. Det finns andra branscher som jag kan tänka mig. Men det vore ledsamt om det i framtiden blir så att Ericsson inte längre kommer att finnas kvar i Sverige.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
