Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Också män får ha kjol på jobbet

Får jag klä mig i kjol på jobbet – trots att jag är man? Ja, arbetsgivaren har i alla fall inte möjlighet att förhindra det, visar en utredning av rättsläget som Unionen gjort.
Niklas Hallstedt Publicerad
AP/TT
Enligt en färsk utredning från Unionen har arbetsgivaren ingen rätt att hindra anställda att klä sig i kjol på jobbet, för att de råkar vara män. (Bild från en modevisning i New York.) AP/TT

Chefen på ett företag ville inte att Unionenmedlemmen, som är en transperson, skulle klä sig i kjol vid informationsträffar med kunder. Diskriminering, ansåg Unionen som drev ärendet som slutade med en uppgörelse där medlemmen fick ersättning.

Det är det enda ärendet av det här slaget som Unionen drivit, enligt förbundets likabehandlingsexpert Peter Tai Christensen.

- Det är möjligt att transpersoner som av omgivningen uppfattas som män avstår från att klä sig i kvinnokläder på jobbet eftersom de inte litar på att arbetsgivaren, kollegor och kunder kan hantera det på ett acceptabelt sätt. Och det är mycket möjligt att flera som råkat ut för diskriminering inte anmält det. Ofta krävs modiga människor med ett stort personligt engagemang för att våga göra det.

För att få klarhet i vad som gäller gjorde Unionen på egen hand en utredning av det gällande rättsläget i somras. Utredningen kom fram till att arbetsgivarens möjlighet att hindra en anställd med könsöverskridande identitet från att bära kjol på jobbet är små. Försöker arbetsgivaren ändå göra det riskarer hen att bryta mot diskrimineringslagen.

På samma vis kan ett företag med klädpolicy som innebär kostym för män och kjol och kavaj för kvinnor inte neka anställda att växelvis bära ”manliga” och ”kvinnliga” uniformer.

- Ofta uppstår problemen i yrken som handlar om att skapa förtroendet. Det är lätt att tro att allt som bryter mot normen får negativa konsekvenser för affärerna, men diskrimineringslagen lämnar inte utrymme för att begränsa en medarbetares rätt att vara sig själv på jobbet av sådana skäl, säger Peter Tai Christensen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.