Efter 30 år på en anrik reklambyrå i Stockholm blev mannen i slutet av förra året kallad till ett möte med ledningen. Där föreslog företagets personalansvarige att AD:n skulle säga upp sig och bli frilans. Som plåster på såren skulle byrån stå för aktiekapitalet i hans nystartade bolag. Trots att mannen tackade nej till arbetsgivarens erbjudand återkom ledningen med flera propåer med samma innebörd.
I mitten av mars fick AD:n två omplaceringserbjudanden; det ena innebar att mannen skulle bli konferensvärd på byrån och därmed sänka sin lön med 24 000 kronor i månaden samt få betydande försämringar i sin tjänstepension. Det andra erbjudandet innebar att bli formgivare på ett dotterbolag, en tjänst som han saknade tillräckliga kvalifikationer för. Mannen tackade nej till båda förslagen och blev kort därpå uppsagd på grund av arbetsbrist.
Unionen har nu stämt reklambyrån för diskriminering på grund av ålder. Enligt stämningen beror uppsägningen i själva verket på att företaget vill göra sig av med äldre medarbetare och i stället anställa yngre personer till en betydligt lägre kostnad.
Det visade sig nämligen att företaget hade anställt flera nya AD:s sedan Unionenmedlemmen fick det första erbjudandet om att bli frilans. Därmed anser Unionen att det inte kan ha funnits någon arbetsbrist. Förbundet konstaterar också att de omplaceringserbjudandena som mannen fick inte har varit skäliga. Sammanlagt kräver Unionen närmare 200 000 kronor i skadestånd av arbetsgivaren.
