28 år på HSB vägde lätt

På tre minuter rasade livet ihop för kontoristen Mari-Ange Loord på HSB i Eskilstuna. Så upplevde hon det. Hon blev uppsagd utan förvarning. Efter 28 års anställning hade hon plötsligt fel kompetens.

– Det är ett av mina mest eländiga fall, säger ombudsman Gunilla Lange på SIF:s regionkontor.
HSB Södermanland hade fyra anställda i Eskilstuna förutom platschefen Roger Olofsson. Tre ekonomer och en kontorist, Mari-Ange Loord. Hon arbetade med lägenhetsöverlåtelser. En dag i sommar kallades hon in till platschefen. Det slutade med att hon gråtande lämnade arbetsplatsen. Hon hade fått sparken och ett telefonnummer till företagshälsan. Om hon behövde tröst.
Hennes 28 år hos HSB vägde lätt. Mycket lätt.
– Egentligen är det dumt att jobba så länge på samma arbetsplats, säger hon i dag medveten om att hon kanske borde ha sett om sitt hus.
HSB organiserar om och rekryterar en högskoleekonom efter Mari-Ange
Loord, 51. Trots att facket och arbetsgivaren är ense om att det jobbas mycket övertid på kontoret är det formella motivet till uppsägningen "arbetsbrist". Loords arbetsuppgifter lastas nu över på de tre ekonomerna.
Roger Olofsson medger att kontoristtjänsten tas bort för att "frigöra löneresurser" till den nya ekonombefattningen. Att satsa på kompetensutveckling av en trotjänare fanns det inte tid till, enligt honom. Därför var trotjänaren från en dag till en annan utan arbetsuppgifter.
– Alla blev tagna på sängen, säger Gunilla Lange. Men det här visar att arbetsgivaren förfogar över sin organisation hur det än blir för de som tvingas gå och för dem som får stanna. De senare får det jättetufft i höst på HSB, fram till dess att den nya ekonomen börjar.
Lange menar att det går att dra en annan slutsats av det inträffade:
– Alla anställda måste ha koll på sin arbetsgivares planer. Man måste värna om sin egen utveckling. Omorganisationer kan hända kvickt annars. När facket kommer in är det ofta för sent.
Mari-Ange Loord tycker att arbetsgivaren borde ha samlat personalen i god tid och pratat igenom problemen. Hur ska vi göra? Själv hade hon varit beredd att gå ner till halvtid. Den kompromissen drev även SIF. Utan framgång.
Mari-Ange Loord fick tre månadslöner som plåster på såren. Hon har också sex månaders arbetsfri uppsägningstid. Hon har kommit över den värsta chocken och insett att hon själv inte har någon skuld i det hela. Hon har skött sitt jobb utan anmärkning i alla år.
– Allt var så roligt. Det är svårt att inte längre ha nån motivation att gå upp på morgonen.

BJÖRN ÖIJER © SIF-tidningen 1998