Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

OECD: Involvera arbetsgivarna

Många av satsningarna för att få ner arbetslösheten i Sverige har varit bortkastade, enligt en ny rapport från OECD. Det behövs bättre effektivitet, större flexibilitet och mer sektorsöverskridande samarbete för att kunna påverka utvecklingen av arbetslösheten.
Gabriella Westberg Publicerad
Leif R Jansson
OECD:s rapport Employment and Skills Strategies in Sweden presenterades vid ett seminarium på Sthlm Waterfront på måndagseftermiddagen. Leif R Jansson

Arbetsförmedlingen har varit för hårt styrd och insatserna för generella, det är några av problemen med den svenska arbetsmarknaden, menar Lars Niklasson, biträdande professor vid Linköpings universitet, som deltagit i OECD-studien som nationell expert. Det behövs mycket mer av lokalt samarbete kring specifika insatser, menar han.

- De samarbeten med myndigheter, kommuner och företag som ändå förekommer tycks ha uppstått ”ad hoc” beroende på vem som sitter i ledningen och vem som känner vem, sa Lars Niklasson i samband med att rapporten presenterades på måndagseftermiddagen.

Särskilt lyfts behovet av mer samarbete mellan arbetsgivare och utbildningsväsende fram i OECD:s rapport. Det senaste decenniet har alldeles för många utbildat sig inom yrken där efterfrågan på arbetskraft är låg medan andra branscher skriker efter arbetskraft, vilket resulterat i det paradoxala att arbetslösheten är hög samtidigt som företagen har svårt att rekrytera.

Som ett positivt exempel lyfts den svenska YH-skolan i rapporten, där arbetsmarknaden har ett stort inflytande över utbildningarnas inriktning och utformning, vilken också omförhandlas vartannat år. En större del av utbildningsväsendet borde låta sig inspireras av YH-skolan, tipsade Lars Niklasson som också är prorektor vid högskolan i Jönköping.

Kompetensförsörjningen är för närvarande den viktigaste och mest prioriterade arbetsmarknadsinsatsen, sa arbetsmarknads-minister Ylva Johansson så sent som förra veckan.

Att satsa på att få fram kompetens är viktigt, menar även författarna bakom OECD-rapporten, men utbudet av kompetens måste också kompletteras med efterfrågan, och där behöver mer göras. Sverige behöver ta bättre hand om den kompetens som finns.

Problemet ligger på makronivå och kommer svårligen att kunna åtgärdas med några lokala kompetenssatsningar, kommenterade Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé, OECD:s rapport. Sverige, som flera andra länder, drog i bromsen efter krisen, när man istället borde ha gasat, menar han.

- Vad kan Arbetsförmedlingen göra, frågade han sig retoriskt, ägna sig åt magi?

Många av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är för generella, när problemen är specifika, konstaterade han vidare.

- Rapporten fokuserar för mycket på ungdomsarbetslösheten när det är de ungdomar som varken har jobb eller går i skolan man borde fokusera på, så kallade NEETS.

Det är inte alla ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden – men de som hoppar av gymnasiet riskerar att bära den svårigheten med sig genom hela yrkeslivet. Enligt siffror från Arbetsförmedlingen ser möjligheterna till att få ett jobb likadana ut för den som saknar gymnasiekompetens oavsett ålder.

- Rikta insatserna mot riskgrupper hellre än att satsa dyrt och ineffektivt på generella skattelättnader för vissa branscher, sa han med tydlig adress till den förra regeringen.

YH-skolan imponerar på OECD

OECD-rapporten, Employment and Skills Strategies in Sweden, är en av 13 nationella rapporter som bland annat syftar till att lyfta fram goda exempel på insatser. Se övriga publicerade rapporter här.

Bland de svenska initiativ som lyfts fram är YH-skolan, där arbetsmarknaden har ett stort inflytande över vilka utbildningar som ges och hur de utformas. Andra insatser som lyfts är Unga in, Järvalyftet, Framtidspaket Hudiksvall, Bra Före (Gävle).

I arbetet inför den svenska rapporten har författarna jämfört och analyserat statistik samt träffat lokala företrädare för myndigheter och kommuner i en storstadsregion (Stockholm) och en mindre industriell region (Gävle).

OECD:s rekommendationer till Sverige:

  • Förbättra samarbetet mellan arbetsgivare, offentlig sektor och utbildningsväsendet.
  • Samla och förenkla åtgärdsprogrammen
  • Tillåt större flexibilitet för lokal anpassning av åtgärder

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.