Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Stockholm: The unicorn factory heter en artikel från mars 2015 i Financial Times om den svenska startup-vågen inom IT-branschen. Efter dotcom-kraschen i början av 2000-talet vände sig många internationella IT-investerare bort från Sverige, men nu gör hungriga investerare rätt i att återvända till Sverige, skriver den amerikanska finanstidningen.
Under det senaste decenniet har Stockholm lyckats producera fler “billion-dollar” IT-bolag än någon annanstans i Europa, och slår därmed både London och Berlin som startup-hubs, enligt Financial Times.
Start-up People of Sweden, SUP46, är en av många samlingsplatser där nystartade IT-företag ges möjlighet att växa och nätverka. För närvarande är 54 olika företag verksamma på den 2000 kvadratmeter stora kontorsytan i centrala Stockholm, däribland Charity Storm och Natural Cycles.
Adam Hasslert är en av fyra grundare till betaltjänsten Charity Storm, som erbjuder en enkel molnbaserad betalningstjänst för välgörenhetsorganisationer, skolor, föreningar och andra icke-kommersiella verksamheter. De fyra grundarna startade bolaget vid sidan av sina andra jobb för fyra år sedan, och investerade inledningsvis inget annat än sin egen fritid.
Ett år senare fick de ett bidrag från Vinnova som gjorde att de kunde anställda en utvecklare på heltid. Året därpå fick de ytterligare ett bidrag från innovationsmyndigheten. Nu är de tre som jobbar heltid med företaget och omsättningen har ökat med 1 000 procent på ett år. Nu är planen att växa snabbare och längre bort - utanför Sveriges gränser.
- Utan Vinnovas bidrag hade vi aldrig ens varit här i dag.
Regeringen aviserade i sin näringspolitiska offensiv i vårbudgetpropositionen att de vill förstärka det statliga Almi Företagspartner, som ger lån, rådgivning och annat stöd till nystartsföretag och företag som vill växa, så kallad såddfinansiering. Fram till 2018 ska Almi få 110 miljoner per år, enligt förslaget i vårbudgeten. Läs mer om Almi och andra företagsinkubatorer här.
Adam Hasslert tycker att regeringens initiativ är bra, men det räcker inte.
- Det finns ett gap som affärsänglarna har svårt att täcka. Riskkapitalisterna är inte intresserade av små bolag som vårt, som kanske inte har behov av mer än ett par tre miljoner kronor. De vill satsa större. Där är Almi ett bra komplement, men de skulle behöva får ett större tillskott för att kunna fylla det där gapet. Ett tillskott på 110 miljoner kronor per år känns som en spottstyver.
Adam Hasslert menar att det är en riktig startupvåg vi ser komma nu. Och det är viktigt att staten förvaltar den väl, så att den inte bara sköljer över oss.
- Det är ändå coolt hur vi i Sverige har lyckats anpassa oss. Förut var till exempel det häftigaste för de som gick på Handelshögskolan att bli ”bankers” – nu ska alla starta företag.
Elina Berglund startade för ett par år sedan ett företag tillsammans med sin man, Raol Scherwitzl, kring en app som fungerar som ett naturligt preventivmedel genom att beräkna och bevaka kvinnans fertilitetscykler: Natural Cycles. Bolaget startade de sommaren 2013 i Schweiz, där de båda hade doktorerat i fysik. Men för ett år sedan tog de med sig bolaget till Sverige – därför att de upplevde att Sverige erbjöd en bättre startup-miljö.
- Och så var det. Vi har redan upplevt en enorm skillnad och blir inbjudna till olika nätverksträffar och pitchar hela tiden.
Elina Berglund är positiv till regeringens satsning på nystarts- och tillväxtföretag men har aldrig själv sökt stöd eller företagslån från just statliga Almi. Finansiering har de fått från annat håll, i två omgångar, berättar Elina Berglund.
Först var det tre så kallade affärsänglar - privatpersoner som satsar pengar och kunskap i nystartade företag - två schweizare och en svensk, som såg till att affärsidén kunde få liv. Den andra investeringsrundan har de precis avslutat i och med att de knutit till sig ett danskt och ett tyskt riskkapitalbolag.
Många som söker finansiering inom IT-branschen verkar hellre vända sig till utländska investerare, än svenska. Men för Natural Cycles hade de gärna fått vara svenska och finnas närmare till hands.
- Det hade absolut varit praktiskt, men andra faktorer känns viktigare. Att det känns rätt, att de förstår idén och produkten. Och så är det en fråga om tajming.
Sedan starten för två år sedan har de hunnit bli åtta anställda i företaget. Planen är att växa globalt. För närvarande säljer de till 90 procent inom Sverige. Den största utmaningen med att växa ut över gränsen är byråkratin, säger Elina Berglund.
- Det är lätt att drunkna i det byråkratiska som litet nystartsbolag. Bara att hantera momsen mellan de olika länderna! Och det har inte blivit enklare med de nya momsreglerna. Vi har fått lov att anlita KPMG till slut, för att det är så krångligt att växa.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.