I och med Laval-domen infördes vissa ändringar i utstationeringslagen. Det innebar bland annat att fackens möjligheter att konflikta med utländska arbetsgivare som tillfälligt är verksamma i Sverige kom att begränsas. Till exempel är det inte tillåtet att kräva mer än minimilön även om de verkliga lönerna i branschen är högre.
Enligt lagen måste fackförbunden också lämna in de avtal de är beredda att ta strid för till Arbetsmiljöverket. IF Metall var först på banan för några år sedan och följdes av Seko och Kommunal. I juli lämnade även Unionen in ett bantat avtal till myndigheten och vann racet bland tjänstemannaförbunden.
- Vi har skrivit ett avtal som bygger på Teknikavtalet och som kommer att kunna tillämpas för utstationerade arbetstagare på det området, säger Malin Wulkan, som är förbundsjurist på Unionen.
Avtalet innebär en reglering av löner och allmänna villkor. Bland annat slår man fast att varje arbetstagare ska ha en individuellt bestämd lön men en minimilön på minst 21 000 kronor per månad om han eller hon är under 25 år. Och högre om man är äldre. I avtalet regleras även semester, övertidskompensation, resekostnader och logi, arbetsmiljö och arbetstid.
Att det tagit så lång tid att lämna in ett utstationeringsavtal beror på flera saker. Dels är det känsligt att förhandla om minimivillkor ur ett fackligt perspektiv, dels är det svårt att tillämpa Laval-tänket på ett tjänstemannaavtal.
- Våra löneavtal bygger ju på individuell lönesättning. De traditionella arbetaravtalen med fasta löner och villkor har varit svåra att översätta. Sedan har utstationering än så länge inte varit så frekvent förekommande på tjänstemannasidan till skillnad från exempelvis bygg- och anläggningsbranschen på LO-sidan, säger Malin Wulkan.
Än är det inget företag som tecknat utstationeringsavtalet med Unionen. Och enligt Malin Wulkan kan det dröja.
- Så vitt vi känner till är det inte en stor fråga bland tjänstemännen. Men det kan komma att bli och då är vi förberedda.