Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Yrkena där ohälsan ökar mest

De tar hand om andra, men blir själva sjukare. Kvinnliga undersköterskor och vårdbiträden har inte bara högst sjukfrånvaro, utan är också en av de grupper på arbetsmarknaden där sjukfrånvaron ökar mest. Det visar en ny rapport från Försäkringskassan om sjukfrånvaron under de senaste tre åren.
Ola Rennstam Publicerad
Leif R Jansson/TT
Leif R Jansson/TT

Med både män och kvinnor inräknade är vård- och omsorgspersonal den yrkeskategori som är näst mest drabbad av sjukdomsfall. 164 fall per 1 000 anställda under 2013. Flest sjukfall hade kategorin "övriga servicearbetare". Sjukfrånvaron är också hög bland byggarbetare, städare, förskollärare och fordonsförare.

Statistiken visar att oavsett yrke är kvinnorna oftare frånvarande på grund av sjukdom. Inom vård och omsorg, och inom försäljning som säljare, butiksbiträden och mäklare, sjukskrivs kvinnor dubbelt så ofta som män.

Sjukfall på grund av psykisk sjukdom är vanligare i kvinnodominerade yrken. För kvinnor berodde 26 procent av sjukfallen över 14 dagar 2013 på psykisk sjukdom, medan motsvarande siffra för män var 18 procent. Samtidigt gäller det omvända för rörelseorganens sjukdomar. För män berodde 29 procent av sjukfallen på sådana sjukdomar och för kvinnor 24 procent.

Trenden att fler går från arbetaryrken till tjänstemannajobb gör att antalet sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa ökar. Tjänstemannagrupper där ohälsan ökat mycket de senaste tre åren är fysiker och kemister, matematiker och statistiker, högre ämbetsmän och politiker, piloter och fartygsbefäl, samt samhälls- och språkvetare.

Bland männen ökade till exempel sjukfrånvaron inom yrkeskategorin fysiker och kemister med 37 procent, men trots höjningen är sjukfrånvaro fortfarande långt under genomsnittet. Det gäller även kvinnorna i gruppen högre ämbetsmän och politiker där sjukfrån­varon ökat med 31 procent.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.