Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Besk medicin för apoteken
Det är 28 procent större risk för ett apoteksbolag att gå i konkurs än för något annat bolag. För de apotek som inte är med i någon stor apotekskedja är det ännu kämpigare att få affärerna att gå ihop.
Sedan det blev fritt fram att öppna apotek för fem år sedan har antalet apotek ökat med närmare 30 procent. Men konkurrensen har sitt pris för landets 1 280 apotek – risken att gå i konkurs är nämligen också närmare 30 procent, enligt tidningen Dagens Industri.
Kristina Fritjofsson, som var en av de som hoppade på apotekståget för fem år sedan då hon tillsammans med en kollega startade Apotek Samariten i Uppsala, vet varför:
- Marginalerna för läkemedel är väldigt låga. Gränsen för en vara ligger på 167 kronor, så du tjänar inga pengar om du inte har stora volymer, och det har vi inte möjlighet att ha. Smink är det enda du kan tjäna lite pengar på.
Enligt Dagens Industri är det tufft även för de stora apotekskedjorna, även om många apotek inom det statliga Apoteksgruppen går bra.
- Om det är tufft för kedjorna kan du tänka dig hur det är för oss egenföretagare. Vi klarar oss för vi har försökt ha olika ben att stå på, till exempel samarbete med olika friskvårdsaktörer och vaccinationer, men det är inte så att man skär guld med täljkniv. Det är kämpigt, säger Kristina Fritjofsson.
Ett stort problem enligt apotekschefen är att varje apotek måste ha en gigantisk kassabuffert eftersom det varje månad uppstår ett glapp mellan när räkningarna ska betalas och när apoteken får in pengar från staten för subventionerade läkemedel.
- Vi måste ligga ute med jättesummor. Man får inte säga nej till en kund, men ibland tvingas man, annars klarar man inte betalningen. Det här systemet med en diff på en vecka är obegripligt men det är tydligen en gammal kvarleva som det inte går att ändra på fastän vi försökt, säger Kristina Fritjofsson.
Ett annat beskt piller att svälja för apoteken är, enligt Kristina Fritjofsson, att de även måste ligga ute med momsen på läkemedel de köper in.
- Politikerna har sannerligen inte underlättat för oss småföretagare som jag har förstått att man gjort i andra länder, säger Kristina Fritjofsson
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
