Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Vem fan kan leva på 235 kronor om dagen?

"Arbetsbefriad" sedan januari 2010 efter 28 år på samma företag som administratör. Arbetsfri uppsägning 12 månader, hela 2009. Ombildade mig ganska omgående till Spa-terapeut hösten 2009 och startade eget med hjälp av starta egetbidrag från arbetsförmedlingen, våren 2010.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Efter två år av mycket kämpaglöd och stort minus i kassan insåg jag att marknaden var överetablerad och sökte in inom äldrevården som komplement och fick timanställning våren 2011 men det räckte inte för min försörjning. Avvecklade firman och började stämpla våren 2012.

Då jag fått info vid ett möte på nyföretagarcentrum i Ystad att inom 24 månader kunde jag återgå till stämpling med samma ersättning som jag fick mellan 1/1 - 1/5 2010  (24 månaders regeln skulle ha införts år 2010, tidigare var det 12 månader) . Detta stämde inte enligt Unionen, utan det som gällde var 12 månader från sista ersättningsdagen för starta eget vilket var den 16/1 2011, fick denna info den 15/2 2012, en månad försent.

Arbetat 100 procent i över 40 år, ingen arbetslöshet eller sjukersättning i ryggsäcken. Två års egenföretagande med stort minus och ännu större hål i den sparade pensionskassen, allt detta rendera en ersättning från Unionen med 235:-/dag. De räknar ersättningen på vad jag tjänat de sista 12 månaderna.

Idag jobbar jag som timanställd inom kommunen ca 50 procent och stämplar sedan april 2012, är aktivt arbetssökande 100 procent och deltar i de möte som Arbetsförmedlingen anvisar.

Har fått möjlighet till en 100 procent tjänst i 6 månader om lönebidrag erhålles och möjlighet till fortsatt anställning, ansökan inskickad till ABF, fick svar att då jag arbetat som timanställd så var jag inte arbetslös. Till sommaren 2013 blir jag utlasad (kommunen) fyllda 63 år och  ensamförsörjande och snart utslängd till råttorna. Vem fan kan leva på 235 kronor om dagen?

Sen ska vi inte prata om de omtalade 75 dagarna som vi har som är timanställda och stämplar, de försvinner lika snabbt som om du slängt in ett gäng mördarsniglar i din salladsodling. I mitt fall blir det inte jobb tills jag blir utlasad. 5x235 kronor i veckan blir mer än om jag får några timmars tjänst på en vecka. Jobbat hela livet, inte kunde jag i min värsta mardröm tro att behöva kämpa med näbbar och klor för min försörjning de sista åren. FÖRBANNAD är  bara förnamnet. Vad står facket upp för, fackansluten har jag varit sedan första arbetsdagen.

Summa Summarum : Är jag arbetslös eller är jag icke

//Birgitta

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson