Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Fribeloppet innebär en onödig tröskel till arbetsmarknaden för unga

Ungdomsarbetslösheten och framtida brist på kompetent arbetskraft är några av våra stora samhällsutmaningar. Trösklarna in på arbetsmarknaden för unga bör därför sänkas, och ett avskaffande av fribeloppet vore ett viktigt steg på rätt väg.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

En student som kämpar för en bättre tillvaro genom att jobba extra och tjäna pengar och därmed får en inkomst som överstiger fribeloppsgränsen blir återbetalningsskyldig till CSN. Studenten måste då betala tillbaka sitt studiemedel, såväl lån som bidrag.

Alliansen har under den förra mandatperioden beslutat om att höja fribeloppsgränsen, vilket är ett steg i rätt riktning. Men problemet kvarstår fortfarande att studenter tvekar inför att jobba extra på helger och lov i rädsla för att bli återbetalningsskyldiga. Marginaleffekterna motverkar att fler studenter jobbar. Det finns också en risk att studenter hellre jobbar svart för att inkomsten på det sättet inte ska synliggöras, vilket då skulle kunna påverka studiemedlen. Svartjobb och hinder för arbetslinjen skadar samhället såväl som individen.

Eftersom studiemedelssystemet ställer krav på studieresultat finns inget motsatsförhållande till att avskaffa fribeloppsgränsen. Den student som vill studera och därtill vill arbeta under terminen, eller på helger och lov, ska uppmuntras att göra detta - inte hindras.

Bristande arbetslivserfarenhet är ett av de vanligaste skälen till att nyutexaminerade akademiker inte får jobb. Av det skälet bör all kontakt med arbetsmarknaden under studietiden uppmuntras. Det gör att studenten tidigare kan använda sina teoretiska kunskaper i praktiken och samtidigt kan tjäna lite extra pengar. Även av arbetsgivarna är det eftertraktat att studenter har arbetslivserfarenhet.

Jag har därför väckt en motion i Sveriges riksdag att se över hur och när fribeloppsgränsen för studenter kan avskaffas samt vad det kostar, men även vad det kan beräknas ge i ökade skatteintäkter genom att fler jobbar och att svarta inkomster kan komma att minska.

//Jenny Petersson, Riksdagsledamot i Arbetsmarknadsutskottet (M)

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson