Mina senaste 300-dagar tog slut i början av november. Eftersom jag har arbetat tillräckligt mycket under ett år, bakåt i tiden, fick jag även nu 300 nya stämpeldagar. A.-kassan räknade om min dagpenning som blev sänkt med drygt 500 kronor per dag. Mina arbeten har jag oftast fått genom vänner, bekanta och egna kontakter.
När jag nu tittar bakåt så kan jag se att jag gjorde en stor dumhet som tackade ja till ett arbete på 80 procent eftersom jag söker arbete på heltid. Detta drog ner min dagpenning till denna nivå på ca 2000 kronor per månad, vilket ingen människa kan leva på. Man inbillar sig att man åtminstone ska få existensminimum. Om jag i stället tackat nej till jobbet hade jag inte lyckats skrapa ihop till 300 nya stämpeldagar. Då hade jag hamnat i "jobb och utvecklingsgarantin" och det hade inneburit att jag fått behålla min tidigare dagpenning.
Man blir uppmanad att man ska vara aktiv i sitt arbetssökande och inte tacka nej till arbete för då kan a-kassan stänga av mig helt. Därför ser jag denna sänkning av dagpenningen som ett straff när man försöker sköta sig och följa alla regler och förordningar. Jag känner mig även frisk och stark och tycker om att arbeta och komma ut bland folk.
Jag undrar hur politiker tänker om oss arbetslösa. De verkar leva så långt från den krassa verkligheten. Till arbetslösa vill jag säga att tänk er noga för innan ni tackar ja till ett jobb. Det kan, som i mitt fall, få ödesdigra konsekvenser.´
"Arbetssökande"
