Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Sveriges nya agenda
Vart ska man vända sig när riksdagsmännens intresse inte längre är intresserade av att lyssna på de svaga grupperna? När orden har förlorat sin ursprungliga innebörd, när lögner ogenerat serveras som att problemen inte finns. Riksdagens ledarmöter bestämmer sig för att alla ska arbeta friska eller sjuka, sverigedemokraterna vill att pensionsåldern blir högre innan valet var det ett annat allt för att få mer sympatisörer.
Arbetslinjen har botat alla sjukdomar, aldrig har vi haft ett friskare eller lyckligare arbetarfolk på arbetsförmedlingen står rullstolar med människor som ska ut i arbetslivet alla blir friskare av att arbeta. Men varför blunda för de många vilsna och trasiga ungdomar som aldrig har fått en chans till annat än gratispraktik? Hur blundar man för hemlösheten och nyfattigdomen? Insamlingar till fattiga människor i övriga världen visas upp utan att se vårt arma Sveriges alla fattiga? Varför blundar man för sjukdomarna som varar på långtid, och för pensionärerna som sopas under salongsmattorna i väntan på långvården? Varför har agendan att blunda för ensamheten och utanförskapet? Varför blundar man för alla som har bidragit så gott det går till den gemensamma välfärden med eller utan lön under hela livet men som nu har hamnat utanför. I Sverige finns i dag över 500 000 fattigpensionärer som lever under existensminimum. Alla våra folkvalda riksdagsmän blundar för dessa sanningar.
//Kjell Ek
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?
När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
