Unionens lönepolitiska plattform liksom inriktningsbeslutet inför avtalsrörelsen är att tillförsäkra medlemmarna ett centralt avtal som dels är siffersatt med en nivåhöjning för hela kollektivet, dels tillförsäkrar den enskilde medlemmen en individuell garanterad höjning.
Arbetsgivarna var mycket samordnade och hade förutom ovanstående krav även tydliga ambitioner att förändra stora delar av den så kallade Svenska modellen. Det innebär bland annat möjlighet att lokalt frångå kollektivavtalets regler om allmänna villkor, total frihet i arbetstidsförläggning med mera.
Arbetsgivarna var också angelägna att träffa ett kort avtal, vilket av tradition annars brukar vara vårt krav som vi "byter" mot bättre villkor genom att arbetsgivarna får en längre fredsplikt.
Vi lyckades få arbetsgivarna att överge den orimliga ståndpunkten med ett nollavtal, men vi tvingades ta hjälp av medlare för att över huvud taget få ett acceptabelt avtal. Vi gjorde bedömningen att för att få ut så mycket som möjligt - jämfört med arbetsgivarnas noll-bud - så var ett längre avtal än 12 månaser att föredra. Utöver löneökningar lyckades vi avtala mervärden som förbättringar då det gäller föräldralön, ersättning vid resor och inte minst pengar till mer kompetensutveckling.
Vi är övertygade om att ett ettårigt avtal enbart hade innehållit löneökningar och inga förbättringar i allmänna villkor därutöver. Vi gjorde inte den bedömningen att ett ettårigt avtal skulle innebära, som ni själva skriver, en betydligt högre nivå än de 0,9 % utan snarare tvärtom. Vi gör bedömningen att vi kommer att uppnå reallöneökningar under avtalsperioden.
För att få de siffrorna i avtalet vi fick, accepterade vi att lönehöjningen skjuts fram två månader - annars hade ökningarna blivit lägre vilket på sikt hade varit sämre.
Avtalet innehåller precis det ni efterfrågar, nämligen möjlighet att träffa ett lokalt löneavtal. Denna möjlighet återfinns i avtalets bilaga 2 "lokalt löneavtal", och medger klubb och företag att överenskomma om nivåer både lägre och högre än det centrala avtalet. Ta gärna kontakt med vår avtalsenhet för att få råd i denna fråga.
Vi har på detaljhandels-avtalet lyckats få en skarpare skrivning när det gäller frågan om övertidsersättning, mycket beroende på att vi där tvistat i några enskilda fall inför avtalsrörelsen. När det däremot gäller tjänstemannaavtalet inom handeln, är det uppenbart att vi och arbetsgivarna inte delar synen på hur verkligheten ser ut. För att nå framgång i den för er så prioriterade frågan, behöver vi gemensamt ta upp konkreta exempel på missbruk och driva dem inför nästa avtalsrörelse.
Niklas Hjert, förhandlingschef
