Bara var tredje arbetslös får a-kassa, visar beräkningar från arbetsförmedlingen, och raset fortsätter. För unga arbetslösa är läget ännu värre, här är det bara två av tio som får ersättning. A-kassan som trygghetssystem har totalt havererat.
Många tvingas till försörjningsstöd för att överleva. Kostnaderna vältras över på kommunerna och arbetslösa utsätts för en kontroll där man får vända ut och in på sina liv. Normen för en vuxen ligger på 3?600 kronor i månaden plus boende och särskilda behov, som det heter. Det är inte fett. Att arbetssökande utan sociala problem tvingas nyttja det yttersta av skyddsnät och leva på ett minimum gör det inte lättare att komma i jobb.
Det har vänt, men arbetslösheten biter sig fast på hög nivå. Att vissa företag har svårt att rekrytera är knappast någon tröst för alla långtidsarbetslösa som ratas. Unga och utlandsfödda har det tuffast. De är också de som drabbas hårdast av sveket mot arbetslösa.
"Från kris mot full sysselsättning" hette budgetproppen i höstas. Där fanns inte mycket för att rusta arbetslösa för jobben, än mindre höjd a-kassa. Regeringen talade om att bryta utanförskapet. Men chockhöjningen av a-kasseavgiften resulterade i massavhopp, närmare en halv miljon lämnade a-kassorna.
Det är inte bara avhoppen som ställer allt fler arbetslösa utan ersättning. Skärpta och snåriga regler har gjort det allt svårare att få a-kassa. Extra surt då man gått med, betalt och kallt räknat med ett stöd man sen blir blåst på.
Även de som lyckats kvalificera sig för ersättning tappar hela tiden mark. Gapet till den som är i jobb blir allt större. Högsta beloppet i a-kassan har inte höjts på nio år och ligger på 11?000 efter skatt. Under samma period har lönerna ökat med cirka 30 procent.
I dag är det bara fyra procent av de arbetslösa som får en a-kassa som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst, visar färska siffror från a-kassornas samorganisation. Bara en av tjugofem får alltså den nivå som försäkringen skulle garantera. Skandal, kort sagt.
Trygghet i omställning, var tanken. A-kassan skulle ge rimlig chans att hitta ett arbete som passar mig och min kompetens. Med kniven på strupen tvingas arbetslösa nu ta första bästa jobb. Vilket drabbar både individ och tillväxt.
För Unionens medlemmar ingår en inkomstförsäkring som ger 80 procent under de första 150 dagarna upp till löner på 36?000 kronor. Med en frivillig premie kan man försäkra sig för fler dagar eller högre lön. Men allt utgår från a-kassans regelverk för att kvalificera sig (läs mer på unionen.se).
Höjd a-kassa, är knappast ett nytt krav. Facken har drivit på, samlat namn och uppvaktat politiker. Inför valet krävde Unionen en höjning till samma nivå som vid sjukdom, som ett första steg. På sikt måste 80 procent gälla för 80 procent av de arbetslösa.
Visst, det kostar, men dagens misslyckade system är knappast gratis. Miljarderna från utförsäljningen av Nordea kunde ha kommit väl till pass. Upprustad a-kassa är långt viktigare än en obetydlig sänkning av statsskulden.
Lek med tanken att andra, starkare grupper, drabbats av frysta löner i nio år, eller till och med sänkta nettolöner, då jobbskatteavdraget inte gäller a-kassa. Protesterna hade knappast uteblivit.
Nu har frågan om en obligatorisk a-kassa lagts i knäet på socialförsäkringsutredningen. Den ska vara i mål sommaren 2013 och reformerna lär dröja ännu längre. Det duger inte, här krävs akuta insatser.
Sänk avgiften rejält, höj a-kassan, ändra reglerna för deltidare och studerande och öppna upp villkoren så att de allra flesta omfattas. Och agera snabbt, här krävs inga nya utredningskvarnar.
