Det politiska klimatet i Grekland har alltid varit betydligt hetare än i Sverige. När en 15-årig pojke sköts av polis blev det en tändande gnista för kravaller och plundring. I bakgrunden finns den ekonomiska krisen. De goda åren är över. Priserna går upp och arbetslösheten är hög, vilket gör att många har svårt att klara sig.
I The Independent konstaterar Nikos Mouzelis, professor emeritus i sociologi, att pojkens död fungerat som en katalysator för alla problem som samlats på hög: "Varje dag blir det här landets unga allt mer marginaliserade".
Även i Sverige finns problem av liknande slag. SCB rapporterar att inkomstskillnaderna nu är de största sedan man började sina mätningar 1975. De som halkar efter är arbetslösa, studerande och förtidspensionärer.
Den tendensen förstärks av försämringarna av a-kassan i kombination med jobbskatteavdragen.
Enligt Ungdomsstyrelsen finns i dag 90 000 unga mellan 20 och 25 år som under ett år vare sig arbetat eller utbildat sig. Det motsvarar 14 procent av de unga. I de så kallade utanförskapsområdena, exempelvis Rosengård i Malmö och Husby i Stockholm, är det ännu jäkligare. Här är det 38 procent av de unga som inte arbetar eller studerar. "Endast en liten andel av dessa lever på försörjningsstöd. Vad den stora gruppen unga som är utanför gör på dagarna är höljt i dunkel", skriver Ungdomsstyrelsen.
Vad händer när arbetslösheten skjuter i höjden? När kanske dubbelt så många unga står utanför arbete och studier?
Känslan går inte att komma ifrån: vi sitter på en krutdurk. När avstånden i samhället växer ökar också riskerna för sammanstötningar. Den grekiska, eller för den delen franska - minns hösten 2005 -, situationen är kanske inte så långt borta.