Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Det är klart att fula diskrimineras

Visst kan man vara för ful för att få jobb. Om arbetsgivaren måste välja, tar han så klart hellre en arbetssökande som ser bra ut.
Niklas Hallstedt Publicerad
Niklas Hallstedt

Utseendet har betydelse. Så det är inte särskilt förvånande att forskning - från University of California, vad annars - visar att människor som anses vackra tjänar i snitt tolv procent mer än de som anses som oattraktiva. Enligt forskarna är resultatet giltigt för alla arbetsplatser. Snyggingarna uppfattas dessutom som mer hjälpsamma och samarbetsvilliga än fulingarna.

Det är jäkligt orättvist. I en perfekt värld skulle det inte spela någon roll om man var fet eller mager, lång eller kort, blond eller mörk. Nu lever vi inte i en sådan. Folk bryr sig om utseendet. Det vet den som är mörkhyad, det vet den som är cp-skadad, det vet varenda en som på något sätt avviker från normen. Man är annorlunda. Det stör.

Skönhetsidealet är alltid djupt konservativt och därför kränkande. Enligt tidningen Stockholm Citys referat från en debatt som försäkringsbolaget If anordnade för ett tag sedan, var panelen överens om att "med högre andel arbetskraftsinvandring och med fler som jobbar högre upp i åldrarna borde skönhet och ungdom få minskad betydelse".

Ni hör själva. Ju fler gamlingar, desto mer minskar vikten av att vara ung. Ju fler svartskallar, desto mer minskar vikten av att vara snygg.

Men till skillnad från när det handlar om diskrimineringen på grund av etnisk tillhörighet, kön, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder finns ingen lag mot diskriminering av fula. Det är med andra ord okej att nobba en arbetssökande för att hon eller han ser för jävlig ut.

Lösningen kanske är att alla som går på anställningsintervju i fortsättningen ska ha en pappkasse på huvudet? Antagligen skulle det gagna arbetsgivarna också - för i ärlighetens namn, i längden borde det löna sig att anställa en duktig fuling istället för en inkompetent snygging.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.