Även om ägaren till callcentret i Fränsta hotar med en nedläggning av företaget fortsätter de anställda att strejka i hopp om att få schysta villkor genom kollektivavtal.

Om arbetsgivaren ändrar sig och tecknar ett kollektivavtal med Unionen så blir företaget medlem i arbetsgivarorganisationen Almega Tjänsteföretagen.

Men Stefan Koskinen, som är förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen i vilket callcenterföretagen ingår, vill inte uttala sig om konflikten i Fränsta.

- Vi kämpar för att så många företag som möjligt ska vara medlemmar hos oss och ha kollektivavtal. Men sedan har vi också en medvetenhet när det gäller den här nya branschen med hård konkurrens, små marginaler och där man måste pressa kostnaderna. Då måste också kollektivavtalen vara attraktiva för arbetsgivarna, så att det inte är en konkurrensfördel att stå utanför, säger han.

Vad menar du med att det ska vara mer attraktivt för arbetsgivaren?

- Vad de ofta efterfrågar är mer flexibla kollektivavtal. Så att de kan anpassa villkoren efter hur verksamheten ser ut. Ett hinder i just callcenteravtalet är att det finns kunder som har önskemål om att man exempelvis ska ha callcenterverksamhet några timmar på morgnarna och sedan några timmar på eftermiddagen. Men kollektivavtalet tillåter inte delade skift.

- Då måste alltså arbetsgivaren anställa två personer, en som jobbar på morgonen och en på kvällen i stället. Det är ett typiskt exempel på där kollektivavtalet är ett hinder. Därför försöker vi påtala för facket i kollektivavtalsförhandlingarna, att inte komma med krångliga regelverk som gör avtalen svårare, mindre flexibla och svårtillämpbara, för då får vi en sektor där en allt större del väljer att ställa sig utanför avtalen.

Du säger att callcenterbranschen präglas av hård konkurrens och små marginaler där man måste pressa kostnaderna. Men det gäller ju inte för företaget i Fränsta, som ägs av uppdragsgivaren och bara är till för arbetsgivaren själv.

- Nej, men jag kan inte uttala mig om det fallet.

Gör ni någonting för att försöka påverka arbetsgivaren att ansluta sig till er och teckna kollektivavtal?

- Nej.

Skulle ni kunna göra det om ni ville?

- Jag vet inte, vi försöker ju i den mån vi har kontakt med företag att värva dem, övertala dem och förklara förträffligheten med kollektivavtal. Men om någon säger att de inte vill vara medlemmar så får man ju ha respekt för organisationsfriheten.

Samtidigt är ju kollektivavtalstecknande en del av den svenska modellen som också innebär att man slipper konflikter.

- Ja, men i det här läget vill vi inte blanda oss i den här konflikten.

Hur tror du det kommer att gå i Fränsta?

- Det vet jag ju inte. Men om man bara ska se det generellt så är det ju så att för ett antal decennier sedan såg fackföreningar till att det blev kollektivavtal genom att använda sig av att det att det inte fanns fredsplikt och tvinga fram ett avtal på så vis.

- Men det ser vi ju väldigt sällan nu. Och det visar väl att det är svårt i dag, när verksamheter kan flyttas, insourcas och outsourcas, att tvinga fram kollektivavtal med hjälp av stridsåtgärder. Och eftersom vi ser den här åtgärden allt mer sällan är mitt tips att det här inte kommer att lyckas.

Arbetsgivaren i Fränsta har, i likhet med många liknande, fått statligt lokaliseringsstöd när man etablerade sig på orten. Tycker du att det borde ställas krav på att man ska ha kollektivavtal eller i vart fall kollektivavtalsliknande villkor för att få det här stödet?

- Det är klart att vi tycker man ska ha schysta villkor åt de anställda, vi tror inte det är bra för verksamheten heller annars. Sedan är frågan om det är förenligt med EU-rätten att ställa ett sådant krav.