Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Politiskt stöd för kompetenssatsning

Efter åratal av diskussioner tycks det som om tiden är inne för de anställda att garanteras kompetensutveckling. På Unionens seminarium i Almedalen intygade också politikerna att det är dags att staten tar sitt ansvar för en lösning.
Niklas Hallstedt Publicerad

De flesta anställda får i dag ingen eller väldigt lite kompetensutveckling. Mindre än hälften av Unionens medlemmar genomför någon planerad kompetensutveckling under ett år. Samtidigt har företagen ofta svårt att rekrytera. Oftast på grund av att de sökande saknar rätt yrkeserfarenhet eller rätt utbildning.

Det leder i slutändan till stora kostnader både för individ, företag och samhälle, visar en rapport som Unionen publicerade på tisdagen.

Med den bakgrunden är det inte förvånande att samstämmigheten om att det behövs mer kompetensutveckling var stor bland de inbjudna debattörerna Tomas Tobé, Moderaterna, Mikael Damberg, Socialdemokraterna och Jan-Erik Sundgren från AB Volvo.

- Nu är vi i ett unikt läge efter att regeringen tagit initiativ till trepartssamtal med fack och arbetsgivare. Det rör sig framåt. Nu gäller det att hitta en långsiktig finansiering, sa Tomas Tobé som tyckte att statens del handlade om det sistnämnda, alltså pengarna, medan fack och arbetsgivare borde ta hand om resten.

- Parterna är bäst på att se vad för kompetens som efterfrågas.

Än så länge är det för tidigt att se hur systemet för kompetensutveckling skulle se ut. Mikael Damberg påpekade dock att man inte enbart får begränsa sig till att titta på omställningsstöd för anställda som riskerar att bli av med sina jobb.

- Man kanske tröttnar på sitt yrke och vill göra något annat.

Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, konstaterade att man numera aldrig blir färdigutbildad.

- Frågar man medlemmarna vad som är viktigast för att de ska känna trygghet hamnar kompetensutveckling överst. Jag skulle vilja att det ska vara fullständigt naturligt för alla människor att då och då gå och checka sin kompetens, och ställa sig frågan "räcker min kompetens till eller måste jag fylla på?".

Till hösten inleds förhandlingarna. Cecilia Fahlbergs förhoppning är att detdå ska gå att få till grunderna för ett fungerande system.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.