Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Hockeyproffset blev facklig förkämpe

För två år sedan kämpade Nils Ekman på isen, med klubban som främsta vapen. Efter en stroke som ödelade karriären, slåss han för bättre villkor för hockeyspelarna. Hans trumfkort: erfarenhet.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

Alla spelare stannar och tar i hand. Frågar hur han mår, om han kommer tillbaka. Nils Ekman har fortfarande kontrakt med Djurgården, men sedan ett år och två månader har han inte snörat på sig skridskorna en enda gång. Hans ansikte är ändå välbekant på träningarna, dit han kommer för att informera om facket och vikten av bra försäkringar och schyst arbetsmiljö.

- Det är klart att jag saknar hockeyn. Men nu engagerar jag mig på annat sätt. 
Nils Ekman sitter som vice ordförande i Sveriges Ishockeyspelares Centralorganisation, Sico, vars uppgift är att ta till vara medlemmarnas idrottsliga, ekonomiska, sociala och fackliga intressen. Sedan 1991 har man ett nära samarbete med Unionen.

- Vi åker ut till klubbarna och pratar med spelarna. Försöker få dem att engagera sig i viktiga frågor. Många av de unga killarna kanske aldrig reflekterar över hur hård sargen är, vilka hjälmar som ger det bästa skyddet, hur regelverket kan förbättras, eller vad som händer om du skadar dig.
Den sista frågan har Nils Ekman haft anledning att grubbla extra på. I december 2010 drabbades han av en stroke och tvingades avsluta sin elitkarriär. Orsaken till blödningen i hjärnan var yttre våld, orsakad av hockeyn.

- Plötsligt blev försäkringsfrågan väldigt relevant för min del. Många tänker inte att hockeyspelare är ett yrke. De ser bara att killarna lever sin dröm och är högavlönade. Men man måste komma ihåg att man riskerar hälsan för sin klubb ute på isen, och kroppen orkar bara påfrestningen en kort period av livet. Det försöker jag att förmedla.

Och informationen går bevisligen fram. Klubbarna AIK och Djurgården har 100 procent anslutning till facket. Av alla svenska hockeyspelare är 90 procent anslutna. De som droppar av är de som blir erbjudna en proffskarriär utomlands. De yngre spelarna är de mest svårövertalade, ett välbekant problem för alla fackförbund.
- De förstår inte att som individ har man ingen påverkan, som grupp har man lite att säga till om, men som fackförbund kan man driva igenom förändringar. Det hjälper att jag som spelare kommer ut och pratar, och inte en kontorstjänsteman. De märker att jag vet vad jag pratar om och att jag bryr mig på riktigt.

En av Sicos största stötestenar just nu är insynen i klubbarna. Och försäkringsavtalen, som är framförhandlade mellan arbetsgivare och försäkringsbolagen.
- De tjänar naturligtvis pengar på att inte låta oss få full insyn. Spelarna är tacksamma mot klubbarna och fansen, men finns det belägg för att ett visst skydd är bättre än något annat så ska man aldrig acceptera det sämre alternativet. Man kan inte enbart ses som en produkt.
Andra frågor som Sico arbetar med är immateriella rättigheter, så som att namn och bild används i en mängd olika sammanhang utan att spelarna har någon rätt att godkänna det eller erhålla någon ekonomisk kompensation.

Vad kommer ni att jobba med framöver?
- Vi jobbar med det som medlemmarna vill att vi ska jobba med. Jag är nöjd när vi har 100 procent anslutningsgrad och när vi har fått insyn och insikt i klubbarna och deras försäkringsfrågor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.